Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tysklands konservativa kristdemokrater CDU skärper tonen i sin integrationspolitik: utlänningar ska anpassa sig efter tysk kultur. I och med det säger man sig vända sig emot idén om mångkulturalism - att ingen särskild kultur ska vara dominerande. Detta gav CDU:s ledare och tillika Tysklands förbundskansler Angela Merkel uttryck för när hon i lördags pratade om "det mångkulturella projektets fullständiga misslyckande", varefter hon påpekade behovet av ökade krav på invandrare att lära sig tyska: "talar man inte tyska, blir integrationen i Tyskland omöjlig".Uttalandena blev i sin tur snabbt omtalade både på svenska och utländska opinionssidor och hos många utländska nyhetskällor seglade de upp som förstasidesnyheter.Kritiken lät inte vänta på sig. Meningsmotståndare vara inte sena med att beskylla Merkel - vars popularitet sjunkit något senaste året - för att fiska i grumligt vatten.Men även om svenska media generellt tagit nyheten till sig med försiktig skepsis, har den tyska förbundskanslern internationellt sett fått långt ifrån bara kritik. I en av Tysklands dagstidningar, Süddeutsche Zeitung, tycktes hon bland annat väckt medhåll från ingen mindre än Turkiets president Abdullah Gül, som i en intervju i tidningen uppmanade Tysklands många turkiska invandrare att se till att lära sig tala tyska flytande.Det sistnämnda understryker att Merkels förslag om tydligare krav på invandrare att lära sig sitt nya hemlands språk knappast borde vara något kontroversiellt - det handlar om helt nödvändiga krav som ligger i allas intresse. Att hon tar upp problematiken med den mångkulturella samhällsmodellen kommer heller inte utan föranledningar. Det finns en växande skara bland befolkningen - både infödda och invandrare - som har uppfattat och i olika grad själva lever med problemen av den misslyckade integrationen. En problematik som delas av många andra länder, däribland Sverige. Att inte erkänna det vore att blunda för verkligheten.Att sedan en politisk diskussion är besvärlig eller infekterad är ingen anledning att undvika den - tvärtom. Men integration: vad innebär det egentligen? Eller kanske vi borde fråga oss: vad vill vi att det ska innebära?Här borde både förespråkare av och meningsmotståndare mot ett så kallat mångkulturellt samhälle ha att vinna på att reda ut begreppsförvirringen. Vi talar trots allt om samhällen som de senaste decennierna genomgått stora samhällsförändringar och som således ibland måste beskrivas med nya ord och begrepp, som mycket tyder på att vi inte är riktigt vana vid än.Exempel kan ges på så väl lyckade som misslyckade mångkulturella samhällen, allt beroende på definitionen. En diskussion om vad man egentligen menar när man talar om mångkultur respektive vad man menar när man är emot det - liksom vad integration innebär eller bör innebära - kunde vara på sin plats.
