I Västerviks-Tidningen (17/3) kunde vi läsa Christin Rampeltins beskrivning hur moderaterna förbättrar skolan genom ”rekordsatsningar på våra barns och elevers arbetsmiljö” .
Det var många som läste artikeln och kände att nu får det räcka med förskönade bilder av hur det är i skolan och förskolan efter politikernas beslut om nedskärningar. Det verkar vara länge sen du jobbade som skolsköterska, Christin Rampeltin. Tala gärna med dina före detta kollegor om hur situationen är nu.
Det räcker inte med att förbättra lokaler, IT-satsning och rensa bland administrationen. Det gäller att ge tillbaka de resurser ni tog. Då först kan det bli tillräcklig med pedagoger för att räcka till för alla barnen.
För ett år sedan försökte föräldrar, genom demonstration och stormöten, i Västerviksupproret få politikerna att inse det felaktiga att spara på barnen. I förskolan tog de ett halvt steg tillbaka, men i skolan blundade man och genomförde nedskärningarna. Det är dags för er ansvariga att öppna ögonen och se vad ni ställde till med.
Skulle ni ledande politiker kunnat genomföra era nedskärningar om ni suttit mittemot föräldrar, när de fått veta att deras son/dotter tyvärr inte kommer att kunna erbjudas det stöd deras barn har rätt till enligt skollagen? Skulle ni kunnat genomföra nedskärningarna om ni hade fått sitta där och se föräldrarnas frustration och förtvivlan? Och barnets tappade självtillit? Det får vi aldrig veta eftersom den ansvarige läraren gör allt i sin makt och mer därtill för att även dessa barn ska kunna nå i alla fall en del av de mål som skollagen säger att de har rätt till, men som era nedskärningar hindrar dem från att nå. Personal som kan ge dem stöd finns inte längre. Situationen drabbar inte bara de barn och elever som är i behov av stöd utan även deras kamrater och föräldrar.
Detta trots att skollagen säger att ni politiker ska ge förutsättningar så att vi i skolan ska kunna ”uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.” (1kap 4§). Fundera på vilken framtid och vilket samhälle ni skapar för oss västerviksbor genom era nedskärningar.
Till detta kommer den brist på personal nu som alltid finns. Både i skolan och i förskolan handlar det om en oerhörd pressad situation och en stressnivå som sakta bryter ner personalen. När speciallärare har dragits in på grund av besparingar får ordinarie lärare ta hand även om inkluderade elever, som är i särskilt behov av omsorg och stöd. Om någon lärare i skolan eller förskolan är sjuk eller vabbar är det ingen självklarhet att ta in vikarier, tvärtom det är ett undantag. Ofta innebär detta att den som är sjuk drar sig för att stanna hemma då man vet vilken situation man sätter sina kollegor i.
Den arbetssituation, som ni beslutande politiker försatt pedagogerna i genom nedskärningarna, är det en situation som du Christin Rampeltin är stolt över? Lönen är en sak, men arbetssituationen består. Istället för att titta på statistik och skriva visioner, kom ut och lyssna och se hur det är. Våga fortsätta dialogmötena. Det är när ni ger dem som arbetar i skolan och förskolan de förutsättningar skollagen kräver, som ni i handling visar att ni lever upp till det förtroende som vi medborgare har gett er.