DEBATT: Arbetets förtjänst

Den som utför arbetet skapar värdet och ska därför åtnjuta det skapade värdet. Ungefär så kan man sammanfatta en av de längsta politiska striderna, den mellan arbetet och kapitalet. Arbetarrörelsen har lagt ansvaret på företagaren och det så kallade kapitalet och argumenterat för att än mer resurser ska föras från företaget till arbetstagaren. I grunden har de menat att företagaren exploaterar arbetaren genom att utnyttja hennes arbetsinsats.
Det som hela tiden glöms i debatten är den arbetsinsats som gjorts när företaget startades. De risker som företagaren tagit när hon började den egna verksamheten och det kapital som använts för att starta verksamheten. Det är frukterna av det arbetet som skördas när vinsten kommer och vinsten skapas inte endast av dem som just för tillfället arbetar i företaget utan förutsättningarna för vinsten har skapats under en längre tid.
Arbetarrörelsen har länge hävdat att företagaren suger ut den anställda genom att utnyttja hennes arbetsinsats. Arbetet ses som en rättighet som ska tillgodoses av någon annan utan ett egentligt eget ansvar. Att över huvud taget diskutera arbete som en rättighet säger också att en del människor aldrig kan skapa ett jobb utan endast kan ta jobb som ges av andra.
Att diskutera arbete som rättighet är ungefär som att kräva att någon annan ska anställa mig. Att en annan person av sin lön ska avlösa mig kan aldrig vara grundat i en rättighetsretorik, utan måste med nödvändighet handla om gemensamma överenskommelser mellan den som har ett jobb och den som söker ett jobb.
Det märkligaste i hela denna diskussion som i vissa länder lett till revolutioner och i andra lett till ett klimat med allt hårdare villkor för företagen är att företagen motarbetets av arbetarrörelsen. För den som kämpar för fler arbeten är företagen hela verktygslådan. Utan dem bildas inga nya jobb. Med bra villkor för företagen kommer också nya jobb.

Vore det så att det menades allvar med att den som jobbar och därmed skapar värde ska få tillgång till hela värdet av det producerade borde det rimliga vara att uppmana alla att bli egna företagare. Endast då kan man säkerställa att den som producerar lyfter hela värdet.
Det kommer dock aldrig arbetarrörelsen att göra. För i samma sekund som man blir sin egen blir man också individualist. Hela småföretagarkulturen står i skarp kontrast mot arbetarretorikens kollektivism. Därför kommer heller aldrig arbetarrörelsen på allvar kunna skapa bättre förhållanden för arbetstagarna. Det skulle nämligen krossa hela den retorik och den världsbild på vilken arbetarrörelsen bygger. (SNB)

Debatt: Arbetets förtjänst