DEBATT: Arbetslinjen och inte utanförskapet

Den viktigaste frågan bland människor i valrörelsen 2006 var den växande arbetslösheten och utanförskapet. Det handlade om att mellan var fjärde till femte svensk i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden eller arbetar mindre än vad han eller hon skulle vilja. I vårt län är nästan var fjärde i arbetsför ålder tillfälligt eller för längre tid utanför arbetsmarknaden. Centerpartiets och alliansens politik för fler i jobb vann gehör på valdagen. Sannolikt därför att det är en politik för ett bättre Sverige, där fler än i dag behövs. Det berörde och attraherade människor. Tack för stödet! Det som förvånar mig nu efter valrörelsen är att en del fackliga organisationer och vänsterpartierna går till generalangrepp mot en politik som kommer att återupprätta arbetslinjen.
Den nya regeringens utgångspunkt är att arbetslöshetsförsäkringen ska fungera som en omställningsförsäkring mellan arbeten. A-kassan är aldrig tänkt att fungera som en permanent försörjningskälla i väntan på förtidspension. De förändringar av a-kassan vi nu gör innebär att man under de första nio månaderna har man samma nivå som i dag, det vill säga 80 procent av sin inkomst. De närmast följande månaderna samma nivå som på 90-talet, det vill säga 70 procent av sin inkomst. Har man försörjningsansvar för personer under arton år sträcker sig denna tid upptill 450 dagar.

I Sverige är mediantiden för arbetslöshet 90 dagar. Majoriteten av dem som i dag står utanför arbetsmarknaden kommer därför inte att beröras av den förändrade ersättningsnivån i a-kassan. De resterande kommer att omfattas av en jobbgaranti för att så snabbt som möjligt finna vägen tillbaka till ett jobb. Arbetsmarknadspolitiken kommer att lägga krutet på att få dem som står längst ifrån arbetsmarknaden, de långtidsarbetslösa, tillbaka till arbete.
Avgiften till a-kassan kommer att höjas, men höjningen omfattar inte den som i dag är arbetslös. Höjningen kommer att vara max 300 kronor inom varje sektor. Ingen a-kassa ska betala in mer till försäkringen än den ersättning som betalas ut till a-kassans arbetslösa medlemmar.

Målet med vår politik är att ge fler chansen att komma in på arbetsmarknaden och stärka arbetslöshetsförsäkringens roll som en omställningsförsäkring. Det system som vuxit fram under socialdemokratins regeringstid har gjort att fler människor försvunnit ut från arbetsmarknaden. Inte sällan ut i förtidspension med usla ersättningsnivåer och ett permanentat utanförskap som följd. Det har varit en politik har varit bra för dem som varit inne i arbetsmarknaden men som skapat ett stort utanförskap som drabbat var fjärde till femte i arbetsför ålder. Kravet "Alla skall med" klingar falskt när vi ser resultatet av tolv år med socialdemokratin vid makten. Den politik vi för är till även för dem som står utanför arbetsmarknaden och vill in.

Arbetslinjen håller på att återupprättas. Fler människor kommer att gå från bidrag till arbete genom införandet av nystartsjobben. Trösklarna in till arbetsmarknaden sänks och jobbavdraget gör det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete.
Genom jobbavdraget kommer de som i dag har små inkomster att få en betydande skattesänkning jämfört med höginkomsttagare. En som arbetar med lokalvård kommer att få runt 450 kronor mer efter skatt. Cirka 75 procent av de 40 miljarder som jobbavdraget kostar går till låg- eller medelinkomsttagare.
Allas vilja till arbete måste tas till vara. Utanförskapet måste brytas. Från nyår kommer politiken att vara inriktat på jobb och ett tydligt fokus på effektiva insatser för dem som står allra längst från arbetsmarknaden.

Debatt: Arbetslinjen och inte utanförskapet