Arbetsmiljön ett av de viktigaste reformområdena
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En av många orsaker till arbetsplatsolyckor är bristande information från arbetsgivaren om risker och hur man skyddar sig mot dem. Det är ett problem som inte minst drabbar de sommarjobbande ungdomar som utnyttjas av oseriösa arbetsgivare.
Brister i arbetsmiljön är ett av de vanligaste problem ungdomar tar upp när de hör av sig till LO:s jourtelefon. De grövsta försummelserna finns som vanligt hos de arbetsgivare som inte tecknat kollektivavtal.
Vi är alltså långt från målet om en god arbetsmiljö för alla, även om situationen blivit bättre, tack vare ett målmedvetet fackligt och politiskt arbete. Enligt de nya siffror försäkringsbolaget AFA presenterade i juni är det särskilt farligt att arbeta inom trä-, metall- eller byggindustrin.
Allra svårast är situationen för träindustriarbetare. De löper tio gånger så hög risk att drabbas av ett invalidiserande arbetsolycksfall och nästan fyra gånger så stor risk att drabbas av en arbetssjukdom jämfört med genomsnittet.
De största problemen för LO-förbundens medlemmar är belastningsskador. Många anställda tvingas dessutom dagligen att handskas med olika gifter och kemikalier. Det dör fortfarande människor på grund av asbest i vårt land. En annan kemikalie med stora risker är så kallade isocyanater, som man vet kan ge bland annat allergier och astma. Exakt hur stora riskerna är vet vi dock ännu inte eftersom forskningen är lika eftersatt som den en gång var om asbest.
Riskerna i arbetslivet är också tydligt klass- och könsrelaterade. Arbetare är värre drabbade än tjänstemän och kvinnor är värre drabbade än män.
I våras startade verkstadsklubben vid SSAB i Luleå en landsomfattande budkavle med anledning av att åklagaren lade ner förundersökningen om ett dödsfall vid SSAB:s koksverk 2003. Trots att Arbetsmiljöverkets utredning riktade stark kritik mot det ansvariga slovakiska företaget räckte det inte till åtal. I budkavlen frågar sig därför verkstadsklubben hur mycket som egentligen krävs för att väcka åtal för arbetsmiljöbrott.
Jag tycker att verkstadsklubbens fråga är berättigad. Av nästan 93 000 anmälda arbetsolyckor 2003 väcktes åtal i endast 51 fall.
Naturligtvis beror inte alla dessa fall på brott men att endast fem procent av fallen ledde till åtal tyder åtminstone på ett stort mörkertal. Polis och åklagare behöver mer kunskap och resurser när det gäller arbetsmiljöbrott. Det måste också bli mer kännbara straff för de arbetsgivare som medvetet försummar arbetsmiljön. Från LOs sida ser vi därför fram emot den proposition om så kallad företagsbot som Justitieminister Thomas Bodström har utlovat.
Arbetsmiljöarbete handlar i grunden om att ta tillvara på de mänskliga resurserna. Om att förbättra utbildningen och stödet till skyddsombuden, anpassa arbetet och rehabilitera tidigt. Facket och arbetsgivarna måste också arbeta tillsammans för att utveckla arbetsorganisationen.
Ett bra organiserat arbete är ofta avgörande för att minska antalet olycksfall, belastningssjukdomar och förbättra den psykosociala hälsan. Här fyller också företagshälsovården en viktig funktion. Det är därför dags att regeringen gör allvar av den socialdemokratiska partikongressens beslut 2001 om en obligatorisk företagshälsovård.
Jag menar att arbetsmiljöfrågorna måste vara ett av de allra viktigaste reformområdena under de närmaste åren. Det krävs ett målmedvetet arbetsmiljöarbete och ett gemensamt ansvarstagande från såväl myndigheter som arbetsmarknadens parter.
Målet måste vara att alla ska ha ett arbete som utvecklar och att alla ska ha en möjlighet att avsluta ett yrkesverksamt liv med bibehållen psykisk och fysisk hälsa. (SNB)
DEBATT
Ulla Lindqvist är vice ordförande och arbetsmiljöansvarig i LO, Landsorganisationen.
Ulla Lindqvist är vice ordförande och arbetsmiljöansvarig i LO, Landsorganisationen.