Arbetsseger för Leijonborg
Ingen talare. Leijonborg - ingen folktalare men fungerar ändå.Foto: Matilda Ahl
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Både hade dragit stor publik till sina respektive möten, men där slutar också likheterna. Statsministern sa pliktskyldigt det han måste säga - han är en skicklig och rutinerad talare så dåligt blir det aldrig. Särskilt intresserad av valutgången verkade han, som vi tidigare påpekat, inte vara. För honom handlar det nu om att putsa på sitt eftermäle och bygga upp statsmannaimagen.
Med Lars Leijonborg är det ju nu en gång så att något särskilt inspirerande talare är han aldrig. Som folktribun kommer han inte att försätta berg, hans styrka ligger på andra områden. Den lite skolmästaraktiga framtoningen gör sig inte riktigt i större sammanhang, det blir något mästrande och lite sövande över det hela. Lördagens tal var inget undantag, men på något sätt vann Lejonborg ändå en arbetsseger genom sitt uppenbara engagemang i frågorna och kontakt med publiken. Till skillnad från statsministern föreföll han nämligen dels faktiskt mena vad han sa och dels bry sig om hur det går den 17 september.
Leijonborg anknöt i sitt tal till valrörelsen 2002 och det möte på Gränsö där integrationsprogrammet presenterades - det program som bland annat innehöll kravet på språktest för medborgarskap och som bidrog till att folkpartiet gjorde ett succéval.
Den här gången presenterades inga liknande kioskvältare. Leijonborg konstaterade att det viktiga den 17 september inte är att folkpartiet gör ett nytt rekordval utan att det blir regeringsskifte. Det är betryggande att folkpartiet äntligen tycks ha insett att Allianssamarbetet faktiskt utesluter alltför radikala egna utspel, i synnerhet sex veckor före ett val.
I stället uppehöll sig Leijonborg mest vid gamla kända folkpartifrågor, skola och integrationspolitik.
Att kritisera socialdemokratisk skolpolitik är ju lite grann att slå in öppna dörrar - misslyckandena är så uppenbara. Vad som fram för allt måste sägas gång på gång är att de som förlorar mest på den kravlösa vänsterskolan är de svaga eleverna. Socialdemokraterna har med sin skolpolitik svikit generationer av elever, som helt enkelt inte fått en chans.
Även integrationspolitiken är en folkpartistisk hjärtefråga. Leijonborg la inte fram några nya förslag utan upprepade de gamla och konstaterade att socialdemokraternas misslyckande är tydligt även på detta område.
Det nya i Lars Leijonborgs tal var i stället den del som handlade om psykiatrin. Psykiatrin i Sverige har misslyckats, menade Leijonborg. Psykiatrireformen - där folkpartiet var pådrivande - var välment men naiv och nu måste det som blev fel rättas till. Folkpartiet vill satsa en miljard på bland annat 2 000 nya vårdplatser.
Möjligen gör Leijonborg och folkpartiet det en aning enkelt för sig - det finns inga "quick fixes" på psykiatriområdet heller. Men det är viktigt att frågan förs upp på dagordningen.
Den folkpartiledare som talade i Västervik i lördags utstrålade optimism och självförtroende. Det kommer han att behöva nu när valrörelsen tar fart. Uppbackade av ett stort antal fackliga miljoner kommer socialdemokraterna att försöka skjuta det borgerliga regeringsalternativet i sank. Det kommer att försöka skyla över bristen på egen politik genom att ljuga om motståndarnas.
Det är Lars Leijonborgs, Fredrik Reinfeldts, Maud Olofssons och Göran Hägglunds ansvar att avslöja vänsterns misslyckanden och lögner.