Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sven Berlin replikerade i onsdags 23 april i VästerviksTidningen i en debattartikel, som Åke Möller skrivit under rubriken “Tala klarspråk om flyktingpolitiken". Berlin anser att svensk invandringspolitik behöver debatteras, men i övrigt kommer han inte med några synpunkter i själva kärnfrågan. Det är lätt att kritisera, men svårare att komma med egna åsikter i sak. Men det känns kanske obekvämt att framföra sina åsikter i en så tabubelagd och känslig fråga? “Betydelsefulla frågor kommer dock inte närmare vettiga lösningar genom förenklade resonemang om att alla pengar finns i samma pott och att den enes död blir den andres bröd", skriver Berlin. Men nog är det så att staten har en begränsad summa pengar, en pott, att spendera varje år. Och att komma in på kostnader när det gäller asyl- och invandringspolitik torde vara en nödvändighet, vi har ju tyvärr inte obegränsade resurser, som bekant. När resurserna är begränsade, då måste kostnader och utgifter prioriteras. Och att prioritera betyder i detta sammanhang att ställa olika utgifter och också olika gruppers behov mot varandra. Prioritering av utgifter är nödvändig för enskilda personer, företag och inte minst för staten. Men detta betyder ju inte att någon måste dö.Berlin påstår, att Åke Möller försöker hetsa pensionärer mot flyktingar, invandrare, opinionsbildare och EU. Jag har svårt att se denna hets i Möllers artikel. Möller refererar, beträffande pensionärer och invandrare, till en annan skribent som i en insändare tydligen skrivit om sverigedemokrater, pensionärer och invandrare. Detta kan väl inte kallas hets. Möller påstår däremot mycket riktigt att våra opinionsbildare “alltför ofta tillhör en övre medelklass" och att det som enskild person är lätt att bli stämplad som rasist och främlingsfientlig av denna grupp, om man har mot etablissemanget avvikande åsikter. Detta anser Berlin vara att hetsa mot gruppen opinionsbildare. Jag tycker inte det. Politiker, journalister och proffstyckare, alltså våra opinionsbildare, sätter ju agendan också när det gäller asyl- och invandringspolitik, även om agendan för deras vidkommande alltid har varit tom i denna fråga. Och gruppen får väl anses tillhöra en övre medelklass? Berlin tycker också att man “skyller på etablissemanget". Men, om det inte är etablissemanget, som innefattar politikerna, vem eller vilka är det då som har ansvaret för den förda asyl- och invandringspolitiken? Var står Sven Berlin själv i sakfrågor? Anser han att vi skall minska på invandringen till Sverige så att den kommer i nivå med vad som gäller för våra övriga nordiska grannländer och bättre motsvarar vår mottagningsförmåga? Är det en demokratisk rättighet som skattebetalare att få veta kostnaderna för den förda asyl- och invandringspolitiken? Har politiker och journalister alltför länge mörklagt frågan om asyl- och invandringspolitik? Har den förda integrationspolitiken totalhavererat?Själv svarar jag ja på dessa frågor.
