För några veckor sedan fick jag chansen att gästa Västerviks stora festkväll, Tjustgalan. Att det är en av Västerviks största tillställningar märks inte minst då alla kvinnor som ska besöka galan, månader i förväg funderar över klänning och håruppsättning. Männen har det lättare, de flesta bär mörk kostym, skjorta och slips. Tjustgalan är festen där företagarna som utgör Västerviks näringsliv får stå i rampljuset. Särskilt företagare som för stadens utveckling framåt eller gör särskilda insatser för sin verksamhet.
Utanför näringslivets kretsar kan jag ana ett uns av misstro mot denna festlighet, men jag tycker att galan fyller sin funktion; nämligen att framhålla de människor som sliter för att göra Tjust till en bättre bygd att leva i!
Uppvuxen som jag är i en arbetarfamilj, har jag lärt mig att livet som arbetare är tungt och arbetsamt. Att de där företagen och näringslivet inte står för mycket gott. Jag kan mycket väl förstå den inställningen eftersom jag hört en del historier om hur det var för min farfar när han arbetade på Rönnskärsverken (vilket var en del år sedan, men ni vet ju hur historierna sitter i). Som företagare kan jag nu relatera till en annan bild av livet som näringsidkare. Som egen företagare brinner du för din verksamhet och det är oftast ditt liv. Du ägnar mycket tankekraft och energi för att få ditt företag att leva och i bästa fall blomstra. Du gör något du tycker är kul och utvecklande men...Ja, just det men... trots mycket valfrihet och möjligheter, innebär ett företag att du ska ta beslut i viktiga frågor som rör människors framtid och ekonomi. Du har ansvar över andras inkomster och vem vet vilka andra utmaningar som dyker upp längs vägen.
Det jag vill säga är att löntagare har en bild av hur det är att vara företagare som kanske inte alltid stämmer med verkligheten, och att företagarna i sin tur glömmer hur livet som löntagare är. Likväl lever såväl företagare som löntagare i symbios – de är beroende av varandra. Utan löntagarens insatser skulle det inte finnas många företag i kommunen och utan företagare skulle det inte finnas särskilt många arbetsplatstillfällen att tala om.
Tillsammans skapar de kommunens välstånd. Politik, allt från riksdag till kommun, skapar förvisso förutsättningar för företagen och dess invånare, men det bygger inte staden. Det är de framgångsrika företagen, med de innovativa och arbetsamma människorna som gör det. De marknadsför Västervik såväl inom Sverige som ute i världen. Företag med god tillväxt skapar dessutom arbetstillfällen och välstånd, som innebär att folk vill bo kvar i vår kommun. Det genererar i sin tur skattekronor som hjälper oss få bättre samhällsservice och välfärd, till exempel skola och äldrevård.
Vi ska därför även bortom Tjustgalans glamour, vara stolta över alla de människor som för utvecklingen framåt genom sina företag. De är nämligen de som gör Västervik till en av de bästa platserna att leva på.