Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Namnet Barnahus kommer från en internationell förebild - Barnahús på Island, som öppnade 1998 i Reykjavik. I ett barnahus kan barn som misstänks ha blivit utsatta för sexuella övergrepp få hjälp av samlad expertis i gemensamma lokaler, dit barnet kommer för utrednings- och behandlingskontakter. Rädda Barnen har tillsammans med flera andra arbetat för att sprida kunskap om denna samverkansmodell och för att få svenska politiker att inse de stora fördelarna med barnahus. I februari 2005 uppdrog regeringen åt Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen att på försök starta verksamheter med samverkan av myndigheter under ett gemensamt tak - Barnahus, runtom i Sverige. Genom regeringsuppdraget vidgades målgruppen till att gälla "barn som misstänks ha varit utsatta för ett allvarligt brott mot den unges liv, hälsa, frihet eller frid." Omkring 11 000 misstänkta fall av våld och övergrepp mot barn polisanmäls varje år. Försöksverksamhet kom till stånd i Malmö, Göteborg, Linköping, Stockholm, Sundsvall och Umeå. De goda exemplen har spridit sig och nu finns ett 20 tal barnahus i Sverige. Hur är det i Kalmar län? Inför valet 2006 genomförde Rädda Barnen i Kalmar län en så kallad Ringstuga, då representanter för alla politiska partier fick förfrågan hur de ställde sig till Barnahus. Samtliga var positiva till sådan etablering. Hösten 2009 sände Rädda Barnens distrikt i Kalmar län ut en enkät till socialtjänsten i länets kommuner om "Hur man arbetar med barn som misstänks ha utsatts för våld/övergrepp eller varit vittne till våld i hemmet." Enligt svar från nio av tolv kommuner har uppskattningsvis 300-350 anmälningar under 2008 samt första halvåret 2009 gällt barn som utsatts för våld/övergrepp eller levt med våld i hemmet. I flertalet kommuner finns samrådsformer mellan åklagare, polis, socialtjänst och BUP, dock inte etablerat genom tillämpade samverkansavtal och heller inte i barnanpassad miljö. Trots medhörningsrum hos polisen, förs barnet ofta runt till olika platser och möter olika personer: polis, socialsekreterare, läkare med flera och måste om och om igen berätta sin historia och konfronteras med sin utsatthet. Samverkansmetoden Barnahus kan förbättra barnets situation. Den springande punkten med Barnahus är att barnet bokstavligen sätts i centrum - myndigheterna kommer till barnet i stället för tvärtom. Samverkan bör enligt Rikspolisstyrelsens redovisning alltid omfatta socialtjänst, polis, åklagare, rättsmedicin samt hälso- och sjukvård och förutsätter styrning på alla ledningsnivåer. Inte minst på den övergripande politiska och administrativa nivån.Den utvärdering som redovisades 2008 av "Försöksverksamheten Barnahus" visar att en av utmaningarna med samverkan är verksamheternas olika upptagningsområden. I Rikspolisstyrelsens redovisning 2009 säger man, "att eftersom polisen arbetar länsvis, socialtjänsten kommunvis och hälso- och sjukvården i landsting och då dessa områden skär genom eller överlappar varandra talar mycket för att det krävs länsvis samverkan." De geografiska förutsättningarna i Kalmar län försvårar dock samverkan i ett gemensamt Barnahus. För att barnet ska orka delta och berätta bör restiden för ett barn i 6-7 årsåldern inte överstiga en timme. Detta pekar på behov av ett Barnahus i södra länsdelen och ett i norra, givetvis med övergripande samverkan.I södra Kalmar län är alla parter överens om att utreda möjligheterna att starta ett Barnahus. Det är mycket glädjande! Vem tar fatt i den ofrånkomliga utmaningen för norra länsdelen?Rädda Barnen ser fram mot att politikers viljeinriktning omsätts i ett förverkligande av Barnahus i hela Kalmar län. Det är en utmaning till resultatinriktat samarbete på alla fronter med barnets bästa i fokus.
