I det här fallet var det två syskon som åkte, men 11-åringen som flyktingbarn kunde troligen mycket lite svenska och behandlades i situationen som ensamresande. Många barn åker ensamma på olika färdmedel, inte minst för att komma till mamma eller pappa. Rädslan för att det ska hända något på vägen, finns där till dess att ett telefonsamtal eller sms talar om att barnet är framme.
Enligt Rädda Barnen har nära häften av alla föräldrar som skiljs svårt att komma överens första tiden efteråt. I många fall bor de heller inte på samma ort och det innebär en del resande för barnen. Detta leder till extra kostnader och planering. Om barnen är små måste den vuxne åka med både fram och tillbaka. Ibland kan detta få till följd att mamma och pappa avstår från att ge barnen möjlighet att träffa den andre föräldern, vilket är mycket olyckligt. Det handlar om både tid och ekonomi, och här måste samhället se om det finns lösningar som underlättar för alla.
Redan valet 2006 förde jag fram att det i Danmark finns tåg med speciella "barnguider" som utgår från Köpenhamn och ut i landet på fredag eftermiddag och tillbaka på söndag eftermiddag. Jag har motionerat till riksdagen om detta och vill att det i samband med trafikeringsrätter ska ställas som villkor att barn under tolv år ska ha möjlighet att åka tåg utan en medföljande vuxen, men däremot att det finns en vuxen (en barnguide) som är särskilt avsatt för barnens tillsyn under resan. Särskilda platser på tågen för ensamresande barn kunde också vara en idé med samma princip som handikapplatser.
Flyget fungerar bra där det finns tjänster för ensamstående barn från fem år, som garanterar tillsyn under hela resan. Men flyg fungerar inte överallt, som vi vet. Att kunna erbjuda barnguider på till exempel tågsträckorna Göteborg-Stockholm, Stockholm-Sundsvall, Göteborg-Malmö på fredag och söndag skulle underlätta för många familjer. Att få hämta och lämna vid en station en kortare sträcka hemifrån, vore mycket enklare, inte minst för boende på landsorten.
Jag anser att en av samhällets viktigaste uppgifter måste vara att underlätta för familjer att hålla samman även om föräldrarna inte längre lever ihop. Det gynnar både de enskilda individerna som samhället, på kort såväl som lång sikt. I det här fallet med SJ, kan det också finnas en poäng att förstå som bolag, att om barnen behandlas bra, blir också föräldrarna nöjda.