Bäst att alltid säga sanningen

Fina minnen. Tjust motell lockade fram fina sommarminnen hos den gamle sjömannen. FOTO: HANS BRANDIN

Fina minnen. Tjust motell lockade fram fina sommarminnen hos den gamle sjömannen. FOTO: HANS BRANDIN

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2007-01-26 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lova mig en sak.
Säg ingenting om det här till någon. Speciellt inte till Bengt Faleij.
Om du lovar ska jag berätta att jag en gång, en enda, utgett mig för att vara från Västervik! Jag var inte ensam, min kompis är lika skyldig men han kan numera säga så utan att ljuga.
Det är så länge sedan att det är preskriberat, men ändå vill jag få det ur mig. Det sades i oförstånd och den avsedda effekten uteblev helt och hållet. Resultatet blev ett västgötaklimax.

En kall och snöig mars på 80-talet reste vi till underbara Mallorca som visade sig från sin allra bästa sida. Sommarvarmt och vårblomningen gick på högvarv.
Det var en billig resa och lägenheten och dess placering var därefter. Den fanns i ett hus som hämtat ur miljonprogrammet i förstaden Palma Nova som måste vara Palmas motsvarighet till Rinkeby. Nu är man inte tvingad att tillbringa all sin tid där och det gjorde vi verkligen inte.
Ön har mycket att bjuda på det gäller bara att titta runt lite. Vi åkte motorcykel och scoutade. Fina ställen skrev vi upp och senare under vistelsen återvände till dessa ställen med taxi, som var nästan gratis på den tiden. Frånsett allt annat så är matkulturen mycket välutvecklad på Mallorca och bara det är värt en resa.

Ibland blev det dock att vi stannade i Palma Nova. Vår resas samlingspunkt fanns i en bar som låg i ett av de mycket få äldre husen. Det var också stamfik för områdets taxichaufförer och poliser. Där kom båda kategorierna in varje morgon och tog sig en kaffe och konjak till frukost!
En eftermiddag var vi på den baren och träffade en gammal sjöman från Sverige. Han var närmare 80 år och hade bott utanför Sverige under större delen av sitt liv.
Då tänker man att han plöjt världshaven fram och åter otaliga gånger. Men så var det inte, trots att han varit sjöman hela tiden. Han hade seglat på Hudson river. Från New York upp mot Albany och ner igen på olika färjor.
Samma rutt som engelsmannen Henry Hudson gjorde 1609 på skeppet Half Moon när han letade en genväg till Kina. Hudson seglade bara upp till Albany och ner till havet igen en gång och ändå fick floden hans namn. Vår sjöman seglade tusentals gånger.

Vi hade ett långt och intressant samtal och efter en stund frågade sjömannen var vi kom ifrån. Underskattande vår sjömans svenska geografiska kunskaper, efter över 50 år i USA, sade vi att vi kom från Västervik, vi trodde i vår enfald inte att han kände till Gamleby, som vi borde ha sagt.
- Västervik, sade han sakta och tog sig om hakan. Där har jag aldrig varit. Men Gamleby däremot, där har jag varit flera gånger. En av gångerna bodde jag på Tjust motell. Det var så vackert. Jag gick ut tidigt på morgonen barfota i det daggvåta gräset och såg det lilla tåget tuffa fram utmed Gamlebyviken. Det var en härlig syn som jag aldrig glömmer.
Där fick vi för att vi underskattade den gamle sjömannen. Det är alltid bäst att säga sanningen.
Kolumnen
 
Läs mer om