Båtskatt i kölvattnet
Ny båtskatt? Säkerhet och kamp mot brott är motiven för Ulrica Messings båtpolitik. Hon förnekar att det också skulle handla om att kunna införa den nya skatt hennes partivänner vill ha. Foto: Anders Liljegren
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enligt ett riksdagsbeslut ska antalet allvarliga olyckor till sjöss halveras till 2007. Regeringen hävdar att båtkörkort är ett sätt att komma åt personer som inte kan hantera stora och snabba båtar.
Men att körkort skulle förbättra säkerheten till sjöss finns det få tecken som tyder på.
Problemen på sjön, precis som på vägarna, handlar i stor utsträckning om att det är en liten grupp som saknar omdöme. Det handlar om människor som kör för fort och är onyktra. Ett båtkörkort hjälper föga i de fallen.
I riksdagen har emellertid förslaget stöd från samtliga partier utom moderaterna.
Både socialdemokraterna och vänsterpartiet har tidigare anfört att höga kostnader för att ta körkort för bil skulle vara en klassfråga. På sjön tycker de uppenbarligen att det är mera OK med klasskillnader!
Båtregistret är en annan politisk följetong. Regeringen skulle kunna avsluta den raskt genom att säga att ett sådant register inte är önskvärt, av sakliga skäl. Det har man starkt stöd för i riksdagen.
Problemet är att vänsterpolitiker vägrar acceptera att båtar inte beskattas som exempelvis innehav av ett hus. Det kallas orättvist. Och i vänsterns föreställningsvärld, där högsta möjliga skatt är förutsättningen för högsta möjliga rättvisa, kan denna självklart bara främjas genom att man inför en ny skatt - inte genom att man avskaffar en gammal.
Det räcker inte för skattekramarna att elegantare båtar räknas in i underlaget för förmögenhetsskatt. De vill ha en direkt "lyxbåtskatt".
Förutsättningen är då att staten vet vilka båtar som finns, med hjälp av registrering. Redan 1989 införde socialdemokraterna ett obligatoriskt register för båtar större än fem meter. Det avskaffades då de borgerliga partierna vunnit valet 1991.
Försäkringsbranschen tog över en frivillig registrering. Det var rimligt att tro att ett register skulle kunna underlätta för uppklaring av stölder, ett intresse som förenar försäkringsbolag och båtägare. Men registret lades ned eftersom kostnaderna var större än fördelen av återfunna båtar.
I dag har Stöldskyddsföreningen och försäkringsbolagen ett register baserat på anslutning helt på frivillig basis. Det brister i intresse, även bland båtägare som har sina båtar försäkrade.
I torsdags gav regeringen generaldirektör Lars Högdahl i uppdrag att utreda hur en registreringsplikt för fritidsbåtar under tolv meter i längd och fyra meter i bredd kan återinföras. Högdahl skall till mars 2007 också se hur man kan införa obligatoriskt behörighetskraft för att framföra vissa större och/eller snabbgående fritidsbåtar.
Skälen som anförs är säkerhet och kamp mot brott. Trots att erfarenheterna sedan länge visat att det är andra vägar som måste prövas.
Återstår alltså det som man alltid måste misstänka när en socialdemokratisk regering vidtar en åtgärd, att det handlar om att öka skatteinkomsterna. Men Messing försäkrar att registret inte är avsett för att möjliggöra beskattning av fritidsbåtar. Regeringen har inga sådana planer, heter det.
Men möjligheten att beskatta är det enda rimliga skälet för Göran Perssons regering att införa ett båtregister. Det må vara meningslöst och dyrt att administrera. Men det är ju ett steg mot att tillfredsställa kravet på "rättvisa" från socialdemokratiska aktivister.