Ett nytt år har börjat med nya förhoppningar. Som landstingspolitiker hoppas jag t ex att den psykiska hälsan ska förbättras i vårt län. Av olika skäl mår många så dåligt att man ser självmord som den sista utvägen. Tyvärr har vi i Kalmar län, i en nationell jämförelse, en högre andel självmord bland vår befolkning. Självmord kan ha många olika orsaker och kan därför vara svåra att förhindra. Men varje gång det inträffar är det en stor tragedi som får följder för många människor, inte minst anhöriga och vänner. Vi måste därför arbeta på flera områden för att förebygga ohälsa och ytterst fler självmord.
Arbetet måste föras på två plan. Det viktigaste är det förebyggande arbetet. Grunden för en god psykisk hälsa läggs redan i tidiga år. Ju tidigare man upptäcker livskriser desto bättre är det. Redan nu pågår ett suicidpreventivt arbete i landstinget men om vi ska minska antalet självmord måste ett bredare samarbete ske mellan olika aktörer. Ett brett samverkansprojekt behövs därför mellan t ex landstingets psykiatri, kommunernas socialtjänst och räddningstjänst, Trafikverket samt Polisen. Här behöver även allmänheten engageras för att kunna upptäcka och stötta personer i kris.
Vi behöver också lära oss av de fall där självmord fullföljs. Vad gick fel? Hur kan vi arbeta annorlunda för att kunna ge drabbade hjälp och stöttning i tid? Här skulle behövas någon form av haverikommission som finns inom andra områden. Tanken är inte att hitta syndabockar och bestraffa utan att dra erfarenheter för att kunna arbeta mer effektivt. Redan nu görs Lex Maria-anmälningar till Socialstyrelsen från landstinget i de fall man haft kontakt med hälso-och sjukvården en viss tid före självmordet. Men alla har inte haft kontakt med sjukvården utan kanske med någon annan myndighet, t ex kommunens socialtjänst, Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. Genom en sådan samverkan är jag övertygad att vi skulle hitta brister som kan rättas till inför framtiden.
Min förhoppning är att vi genom dessa två förslag ska kunna förbättra möjligheterna för fler att må bättre och kunna känna framtidstro. Tillsammans kan vi upptäcka människor som mår dåligt tidigare, undvika desperation och stora mänskliga tragedier.