I Västerviks Tidningen 6/3 fick vi läsa om hur Socialnämnden under 2013 sparat 27 miljoner och trots det är de som bor på särskilt boende och som får hemtjänst mycket nöjda. Det är verkligen positivt att läsa att så många är nöjda med sin omsorg men som huvudskyddsombud vet jag att det kan finnas en baksida i form av försämrade arbetsvillkor för de anställda.
Som huvudskyddsombud för Lärarförbundet deltar jag i den centrala skyddskommittén och där har jag tagit del av bland annat Socialförvaltningens uppföljning av sjukfrånvaron 2013. Där kan man konstatera att antalet längre sjukskrivningar har ökat under året, framför allt bland de yngre upp till 29 år. 2012 var den längre sjukfrånvaron 30,7 procent och för 2013 var den 54,1 procent för den åldersgruppen. Det är en mycket stor ökning.
Det är samma tendenser som också finns i Barn- och utbildningsförvaltningen där långtidssjukskrivningarna ökat procentuellt mest för samma åldersgrupp, dvs de upp till 29 år. Samma sak ser vi även i åldersgruppen 30-49 år där antalet långtidssjukskrivna också blivit fler under 2013. Det de båda förvaltningarna har gemensamt är de stora besparingarna som lett till uppsägningar, omplaceringar och omorganisation och det framkommer i analysen att personalen upplever oro och stress. Medlemmar i Lärarförbundet har tydligt signalerat att de känner av en ökad arbetsbelastning och sämre förutsättningar för väl fungerande scheman. Det är inte omöjligt att det har blivit samma påföljder även i Socialförvaltningen.
Det är bra att fokusera på det som är positivt och fungerar men när man refererar till att en nämnd haft ett stort sparuppdrag och effekterna av detta behöver man se till helheten. Bilden är sannolikt mer komplex än det som framkommer i artikeln och det vill jag som huvudskyddsombud belysa.