Billigare bredband till folket
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I maj överklagade TeliaSonera länsrättens dom och begärde att Post- och Telestyrelsen skulle ändra beslutet som innebär att mindre aktörer ges tillträde till bitström utan att behöva investera i egna kostsamma kopparnät.
Nu måste TeliaSonera ge konkurrenterna de samma förutsättningar.
I dag har Telia ensamrätt på att sälja bredband till samtliga kunder i Sverige.
Följden av kammarrättens beslut blir att konsumenterna får tillgång till billigare bredband.
I de regioner där TeliaSonera har konkurrens som bredbandsleverantör ligger priserna i dag klart lägre än i de områden där bolaget har monopol. Uppenbart är att det inte ligger i telejättens intresse att verka för mångfald på bredbandsmarknaden.
Med hänsyn till att processen har dragit ut på tiden och att TeliaSonera med all sannolikhet är färgat av fornstora dagar i en tidigare monopoliserad bransch, kan man konstatera att bolaget konsekvent motarbetat mindre aktörers möjligheter att konkurrera på lika villkor. Vilket i sin tur lett till inskränkt valfrihet och högre priser för konsumenterna.
Det absurda är ändå att staten, via sitt ägande i TeliaSonera, fortsätter att inbringa miljontals kronor från TeliaSoneras aktieutdelning.
På vilket sätt är det försvarbart att staten på detta vis håvar in pengar som bland annat uppstår därför att människor utanför storstäderna undanhålls möjligheten att välja billigare och effektivare bredbandsuppkoppling?
Post- och Telestyrelsen har länge påtalat problemen med TeliaSoneras missbruk av sin dominerande ställning.
I fallet med bitströmsaccess har PTS sedan november 2004 utan framgång försökt förmå Telia att sälja tjänsten till konkurrerande operatörer.
Det är därför glädjande med kammarrättens dom, inte minst för konsumenterna och den fortsatta IT-utvecklingen i Sverige.
Minst lika glädjande vore det om statens aktieinnehav i TeliaSonera såldes.
Det skulle mot bakgrund av de senaste turerna inte innebära någon som helst försämring av konkurrensen i branschen, snarare tvärtom.
Statens huvudsakliga näringspolitiska uppgift är att kontinuerligt säkerställa och utveckla sunda spelregler för näringslivet att verka inom.
Därför bör statens roll renodlas så att kortsiktiga vinstintressen i statskassan inte går före långsiktig tillväxt på fria marknader.
Det är ingen nyhet att konsumenterna alltid missgynnas av företag som missbrukar sin dominerande ställning.
Sund och fri konkurrens på lika villkor med utökad valfrihet som följd underlättar däremot konsumenternas vardag. Det är hög tid även för ett företag som TeliaSonera att inse detta. (SNB)
DEBATT
Björn Hamilton, Stockholm, är riksdagsledamot för moderaterna.