Blunda inte för bidragsfusket
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den senaste presenterades på tisdagen och handlar om vad IFAU på myndighetssvenska kallar för "överutnyttjande" av olika delar av föräldraförsäkringen. Vad vi i dagligt tal kallar för fusk, alltså.
Det handlar främst om rätten att stanna hemma från arbetet för vård av sjukt barn (VAB). IFAU beräknar att 22,5 procent - ungefär 650 miljoner kronor per år - av alla utbetalda VAB-kronor betalas ut på felaktiga grunder. Det är främst män som fuskar och fusket är av två sorter: antingen är föräldern på jobbet trots VAB-anmälan eller också är föräldern hemma trots att barnet är på dagis eller i skolan.
Resultatet har IFAU kommit fram till genom att samarbeta med Försäkringskassan som - för första gången verkar det - faktiskt kontrollerat om barnet verkligen varit hemma från skolan eller dagis när föräldern/vårdnadshavaren gjort en VAB-anmälan. Tidigare har man bara kontrollerat mot arbetsgivarens uppgifter.
Nu är det ju så att fusk i socialförsäkringssystemen fortfarande är tabu att tala om. Många parter har ett gemensamt intresse av att tona ner fuskets omfattning och utbredning, fusk är sällsynta undantag får vi höra. Och så är det naturligtvis. De flesta, vilket ju betyder mer än 50 procent, är skötsamma. Men det räcker inte! Om 22,5 procent av utbetalningarna i en del av föräldraförsäkringen sker på felaktiga grunder så har vi ett jätteproblem.
Det är i den här änden den tillträdande borgerliga regeringen borde börja sitt arbete med socialförsäkringarna. Det måste bli slut på duttandet med ersättningsnivåer hit och dit, om man får 80 eller 75 procent av lönen är faktiskt rätt ointressant i detta sammanhang. Vad det handlar om är att så många människor uppenbarligen anser att det är helt OK att fuska till sig pengar, att utnyttja systemen för att få förmåner man inte har rätt till. Att sänka ersättningsnivån - eller höja den, för den delen - löser inte det problemet.
Egentligen borde man inte bli förvånad. Det som är förvånande är snarast att så många fortfarande vägrar att erkänna problemet.
Det är dags att sluta stoppa huvudet i sanden och inse att de gigantiska bidragssystem vi har byggt upp faktiskt i sig leder till fusk och missbruk.
Människor har vant sig vid att någon annan alltid är ansvarig och står för fiolerna. De beslut vi fattar ska inte tillåtas få några konsekvenser för oss - någon annan ("samhället", vilket i Sverige betyder stat och kommun) ska skydda oss från konsekvenserna av våra egna handlingar. Om jag jobbar får jag lön, om jag inte jobbar får jag också lön, tänker vi. Vem bryr sig om ifall jag gör en VAB-anmälan bara för att jag själv vill vara hemma en dag extra - bidragsfusk ses som brott utan offer.
Det finns egentligen bara en väg för regeringen att gå. Genom sänkta skatter får människor mer pengar kvar i plånboken och blir mindre beroende av offentliga bidrag. Systemen kan gradvis monteras ned och därmed inte längre stimulera till kriminalitet. Noll bidrag betyder noll fusk.
Det är viktigare än räkneövningar om ersättningsnivåer.