Bolivias gasproblem
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den 1 maj informerade Bolivia de utländska gasföretagen att de nu har 180 dagar på sig att omförhandla kontrakten eller sonika lämna landet. Eftersom gaskällorna ligger där de ligger, är det uppenbart vem som sitter i den starkaste förhandlingspositionen och det är precis vad Morales vill uppnå. För honom räcker det inte med att visa resultat, han måste också signalera den tuffhet som gjort honom populär bland folket.
I Brasilien kallade president Lula da Silva omedelbart till krismöte är han nåddes av beskedet. Brasilien är den största investeraren i Bolivia, och samtidigt den största kunden. Hälften av Brasiliens konsumtion av naturgas är import från Bolivia.
Försämrade relationer mellan dessa länder är inte till gagn för någon. Lula gick till val på att bedriva en politik som låg i arbetarnas intressen. Därefter har han bedrivit en konsekvent marknadsekonomiskt inriktad politik med stabilt penningvärde, frihandel och välkomnande av utländska investeringar. Resultatet har blivit kraftigt ökad tillväxt, fler människor i arbete och sunda statsfinanser.
Det omvända kan bli fallet i Bolivia. Morales spelar inte bara ett högt spel när han utmanar starka ägarintressen i andra länder. Till skillnad från sin kollega i Venezuela, Hugo Chavez, är det inte främst amerikanska företag som Morales lägger beslag på och utmanar. Brasilien och Spanien styrs av vänsterregeringar och den franska statens företag agerar internationellt tämligen oberoende av vilken färg regeringen har. Det är främst företag från dessa länder som drabbats.
Liksom Lula har Spaniens premiärminister Jose Luis Rodriguez Zapatero blivit en smula nervös över utvecklingen. Dels står ekonomiska intressen på spel, men eftersom Morales befinner sig på samma politiska planhalva finns också risken att Zapateros politiska linje kan ifrågasättas och kritiseras.
Spanska Repsol-YPF kontrollerar än så länge en fjärdedel av Bolivias gastillgångar. Zapatero kräver att EU ingriper mot Bolivia, men EU kan inte på egen hand gör något åt den uppkomna situationen. Repsols chef, Antonio Brufau, menar att socialiseringen går bortom vad som kan förväntas av nationella och affärsmässiga kompanjoner.
En pikant detalj i sammanhanget är att den peronistiska regeringen i Argentina har kunnat blidka sina väljare genom billig gasimport från Bolivia.
Vänsterpopulister i Sydamerika har under senare år erövrat makten i flera länder. Men det har nu öppnats en djup spricka mellan de mer hårdföra nationalisterna där Fidel Castro på Kuba och Chavez i Venzuela nu fått sällskap av Morales.
Michelle Bachelet i Chile, Lula i Brasilien och Nestor Kirchner i Argentina är samtliga exempel på politiker som avhållit sig från klassisk socialism i praktiken, även om retoriken ofta riktar sig till de breda massorna.
Den bolivianska gassocialiseringen kan visa sig vara början till slutet för en 1900-talspräglad politik med nationalistiska förtecken. Att ockupera råvarutillgångar kan möjligen kortsiktigt te sig som en framgångsrik väg, men vilket land eller företag vill i framtiden investera i Bolivia eller ägna landet och dess invånare någon ekonomisk möda?
Minskad handel leder ofta till politiska påfrestningar mellan länder. Morales tilltag leder till att vänstern som helhet hamnar i vanrykte i Sydamerika. (SNB)
Utrikes
Patrik Strömer