I VT 28/7 skriver Ivan Ström en debattartikel där han ställt ett par frågor som rör ungdomars möjlighet till att komma ut på arbetsmarknaden. Jag tycker att problemet är mycket stort och vill därför passa på att lämna några synpunkter/svar.
Vi har i Sverige en mycket hög arbetslöshet. Ungdomar är en grupp som har drabbats extra mycket.
För att komma tillrätta med detta så har alliansregeringen föreslagit ett antal åtgärder vilka inte lyckats åtgärda problemen. En av dem är att sänka restaurangmomsen till hälften. Ett beslut som enligt dem skulle ge många arbetstillfällen. Siffror som nämndes var 25-30 000 vilket inte ens restaurangnäringen trodde på. De uppgifter som sedan har redovisats från näringen är 4 000 arbetstillfällen vilket enligt oberoende instanser inte går att säkerställa då ingen vet hur många det skulle blivit utan sänkning. Jag kan då tala om att i Danmark så har antalet anställda inom er bransch ökat med 7 500 personer från 2009 till 2013 utan sänkningar av momsen.
Om vi ändå ska tro att det blivit 4 000 så innebär det att varje arbetstillfälle kostat 1,3 miljoner kronor då sänkningen kostade 5,3 miljarder kronor. Som politiker måste vi prioritera och jag vet många verksamheter som skulle kunna anställa betydligt fler än 4 000 personer för denna summa.
Om arbetslösheten i Sverige ska lösas på Alliansregeringens sätt så kommer mer än hälften av statens budget att gå åt till detta. Alla andra än de borgerliga partierna inser att det inte håller.
Ungdomsarbetslösheten är så stor i Sverige att vi kan få bidrag från EU för att sätta in åtgärder. Nu i sommar har det meddelats att Sverige inte kan ta emot bidrag från EU på drygt en miljard kronor därför att regeringen inte kan ta fram lika mycket pengar i motprestation vilket är ett krav.
De borgerliga kan alltså satsa 5,3 miljarder kronor på en momssänkning som ger i bästa fall 4 000 jobb för 1,3 miljoner kronor per styck. Men kan inte ta emot en extra miljard för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.
Tydligare än så kan man inte se de borgerliga partierna misslyckande med sin ekonomiska politik.