Majoriteten måste ompröva besluten om förskolan. Beslutsunderlaget har, som jag och övrig opposition tidigare påpekat, klara brister.
Detta framkom med all önskvärd tydlighet vid mötet som arrangerades av ”Västerviksupproret” i gymnasiets aula förra veckan. Lokalen var fylld av både arga och oroliga föräldrar. Personalrepresentanter från skolor och förskolor fanns även de på plats och uttryckte sina farhågor och oro kring den kvalitet, måluppfyllelse och stödet till barn/elever med särskilda behov som sannolikt kommer försämras genom de beslut som är tagna av majoriteten. Även rena säkerhets-/trygghetsfrågor för våra barn och elever runt om i kommunen lyftes fram.
Svaren från majoriteten lyste med sin frånvaro – även om den fysiska uppslutningen var god. Jag kan i och för sig förstå att majoriteten inte kunde ge några klara besked, eftersom att de i princip endast tittat på den ekonomiska redovisningen, och ”jämförbara kommuners kostnader” som underlag innan beslut. Vad som döljer sig bakom dessa siffror har man inte tagit hänsyn till, antingen av okunskap eller av ovilja. För den som är intresserad har jag här nedan redovisat en sak av det som jag har fått till mig under senare tid, och som visar bristerna i underlaget.
I Västerviks kommun sköter merparten av förskolorna själva kosthanteringen, vilket innebär att den faktiska tiden med barnen blir mindre. Det handlar om motsvarande cirka 13 tjänster. I de flesta övriga kommuner är det kostpersonal som sköter detta och den redovisas inte i dessa kommuners personaltäthet gällande förskolan. Skulle man göra en enkel beräkning motsvarar de 13 tjänsterna cirka 5,4 miljoner kr. Det är pengar som i Västerviks kommun ses som pedagogisk verksamhet, men som i andra kommuner ses som ”kost”. Det 13 tjänsterna innebär även att den faktiska personaltätheten för barnomsorg i Västerviks kommun 2011 var 5,2 barn/årsarbetare, inte 4,9, som det står i skolverkets statistik. Det nationella snittet är 5,3. Den försämring som nu sker gör därför inte att vi hamnar på samma nivå som resten av Sverige – utan på den nedre halvan.
Det absolut viktigaste är dock inte siffrorna i sig, utan vad de står för. Siffrorna säger ingenting om vilken kvalitet som de olika kommunerna har inom sina verksamheter. Dom varningssignaler som olika forskningsrapporter nu börjar visa gällande allt större barngrupper i kommunerna är otroligt viktiga att ta till sig.
Eftersom vi nu vet att det finns en del oklarheter bakom siffermaterialet gällande kosten så tycker vi att det är nödvändigt att dels ta fram fakta kring övrigt siffermaterial men också att samtidigt lägga mer kraft på att även väga in kvalitetsaspekten. Om andra kommuner har problem med kvalitén inom sin förskoleverksamhet, som flera forskningsrapporter tyder på, vore det väl otroligt dumt om vår kommun gör samma misstag?
Oppositionen ville ha en ordenlig konsekvensanalys före besluten i kommunfullmäktige i november och december 2012. Det fick vi inte. Majoriteten tog beslut på fel och ofullständigt underlag. Efter alla de signaler från både föräldrar och personal, samt de uppgifter som nu kommit fram, så borde majoriteten inse att en omprövning måste göras.