Brister i cancervård kräver nationella mål
Likvärdig vård. Ursula Tengelin på Cancerfonden välkomnar en nationell handlingsplan för Cancervården men anser att Socialstyrelsen inte behöver vänta på den för att ta initiativ till förbättringar.Arkivbild: Christ Carlson/AP/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I en färsk genomlysning av cancervården i Sverige konstaterar Socialstyrelsen en rad graverande brister. Det finns betydande skillnader i överlevnad mellan olika landsting, brist på radiologer och andra experter, svagt stöd för patienter i livets slutskede och otillräckliga insatser för att förebygga cancer.
Många landsting har inte lyckats leva upp till sjukvårdslagens krav på god och jämställd vård för cancersjuka. Staten måste ta ett större ansvar för att säkerställa att patienterna får den vård de har rätt till.
Det är inte statens uppgift att detaljreglera vården. Däremot kan staten göra väsentligt mer än i dag för att samordna vårdgivarnas insatser och sätta gemensamma mål. Det grundläggande problemet i cancervården är just brist på samordning och framförhållning. Vården är uppdelad på både kommuner och landsting och flera ansvariga myndigheter. Den som faller mellan stolarna är ofta den enskilda cancerpatienten.
Framgångsrik forskning har gjort att allt fler överlever ett cancerbesked. Men i takt med att svenskarna blir äldre ökar antalet cancerfall och allt fler kommer att få leva en längre tid med sin sjukdom. I dag saknas en sammanhängande strategi för hur vården ska kunna möta dessa ökade behov. För att patienterna ska kunna få god vård i framtiden måste beslut om ökat antal utbildningsplatser, utbyggnad av vårdplatser och resurser till forskning, tas nu.
Regeringen har nyligen tagit initiativ till en nationell cancerplan, enligt den modell WHO förespråkar. Detta är ett viktigt steg i rätt riktning. Det är glädjande att landstingen redan har ställt sig positiva till cancerplanen och inlett samtal med regeringen om hur den bör utformas.
Det är däremot nedslående att Socialstyrelsen varit relativt passiv när det gäller att förstärka cancervården genom nationell styrning, i synnerhet då myndigheten själv dokumenterat tydliga kvalitetsbrister. Flera av de reformer av vården som Socialstyrelsen själv föreslår, till exempel fler behandlingsriktlinjer och stärkt lungcancervård, ligger helt i linje med förslaget om en nationell plan.
Det viktigaste i en nationell handlingsplan är dock att regeringen sätter mål för minskad sjuklighet och dödlighet i cancer som regelbundet följs upp. Genom att sätta tydliga mål får cancervården en chans att agera i tid för att förbättra kvaliteten, istället för att som i dag göra brandkårsutryckningar när patienter drabbas akut.
I dagarna tillsätter regeringen en utredning för utformningen av cancerplanen. Det är bra, men det finns ingen anledning att vänta i onödan. Socialstyrelsen kan till exempel redan i dag ta initiativ för att kartlägga vilka flaskhalsar som finns i cancervården framöver. (SNB)
DEBATT
Ursula Tengelin är generalsekreterare för Cancerfonden.