Bush kompis Stockholmsambassadör
Personlig vän till Bush. Michael M Wood är USA:s ambassadör i Stockholm sedan i somras.Foto: Pontus Lundahl/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under sin tid i Stockholm vill Wood fokusera på utvecklingen av alternativa bränslen. Han kallar det ambassadens "One Big Thing", i linje med den satsning på nya bränslen som president Bush sjösatte i sitt tal till unionen i januari i år.
Men det är uppenbart att lika högt på Woods dagordning står att motverka vad han tycker är en oresonlig motvilja i första hand mot den person han räknat som sin vän i 40 år, men även mot dennes politik.
Efter att båda studerat vid Yale blev de affärsmän och företagare. Bush var mindre framgångsrik, men det gick bättre sedan han bytt karriär. 1994 besegrade han en sittande demokratisk guvernör i Texas och valdes om 1998. Han vann presidentvalet knappt 2000 och klart 2004. Mot traditionen stärkte det republikanska regeringspartiet ställningarna också i kongressvalet 2002.
Wood har stött republikanska partiet, men förblivit affärsman. När Bush utsåg Wood till ambassadör var det i den amerikanska traditionen att belöna personer som hjälpt det egna partiet. Men det är förstås också en poäng att herrarna känner varandra så väl, att de och deras familjer umgås privat.
Via Wood har de svenska politiker som så önskar en ledning rakt in i Vita huset.
Och Bush har en ledning in i Sverige, där Wood är som hans alter ego, när han förklarar sin arbetsgivare och dennes politik utifrån den personlige vännens perspektiv.
Bush är förvisso inte den förste USA-president som lägger stor vikt vid det personliga, men med honom har det blivit mycket markant. Gamla och nya vänner och bundsförvanter hyllas översvallande. Det yttersta beviset för att ha Bushs förtroende har varit att bli hembjuden till ranchen i Crawford i Texas.
Några potentater gillar att behandlas som kompisar. Men intimiteten kan kännas lite pinsam för andra, som saudiarabiska kungligheter och protokollmedvetna asiater, och i ett fall som Vladimir Putin har vänskapsbetygelserna visat sig brista i verklighetsförankring.
Det är en poäng att en personlig vän till Bush nu är USA:s ambassadör. Det kan ses som en markering av Bushs intresse för Sverige.
I ett framträdande häromdagen på Utrikespolitiska institutet i Stockholm om amerikansk politik, inrikes och utrikes, argumenterade Wood för att Bush skulle uppfattas som en "anständig, ja till och med god människa som gör sitt bästa, utifrån sina värden och sin övertygelse, i en mycket svår tid för hans land och vår värld".
Men det är inte tvivel på Bushs goda vilja som är problemet, utan hur den yttrar sig. Wood verkar heller inte själv tro att han kommer att lyckas vända svensk opinionsbildning på den här punkten. Det är annorlunda i USA. Demokratiska partiet försöker göra valet i november till ett slags folkomröstning om Bush. Just därför tippar Wood att republikanerna knappt men klart behåller majoriteten i både senaten och representanthuset. För "George Bush är mycket bra på att vinna val". (SNB)
UTRIKES
Bo Ture Larsson