Bush svagare än för ett år sedan
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Från tid till annan" innebär enligt en lång tradition att presidenten varje år vid den här tiden ger sin syn på vad som varit och talar om vad "nödvändigt och lämpligt" han prioriterar. I tisdags kväll var det dags för George Bush att hålla sitt femte tal till nationen efter ett år som - det håller både anhängare och motståndare med om - blev svårare än någon hade kunnat föreställa sig. Bush står svagare nu än för ett år sedan.
Hans tal i år bedöms visa att han och rådgivarna lärt av erfarenheten. Beviset skulle vara att Bush, i stället för att som i sitt tal i fjol lansera en grandios reform av pensionssystemet, och misslyckats, föreslår i tiden mera näraliggande åtgärder på områden där allmänheten är missnöjd.
Valet 2004 gav Bush en övertygande seger, en stark revansch för det tvetydiga utslaget fyra år tidigare. Redan i kongressvalet 2002 hade Bushs republikanska parti stärkt sin ställning i kongressens båda kamrar, en effekt av samlingen kring statschefen efter 11 september 2001.
Även kongressvalet 2004 gick bra för republikanerna. Men i år är det sannolikt att amerikansk politik återgår till det normala - att den sittande presidentens parti backar mellan presidentval. Med en splittrad ekonomi och ännu ingen trovärdig plan för en avslutning av kriget i Irak ökar sannolikheten för att väljarna tar ut sin besvikelse genom att ge fler röster till demokraterna. Om nu bara dessa håller sig i mittfåran.
Hela representanthuset och en tredjedel av senaten väljs om vartannat år. Tidtabellen innebär att förloraren i redan i nederlagets stund kan börja hoppas på bättre lycka - och att vinnaren bör akta sig för att passivt njuta segerns sötma mer än en kort tid.
Det gjorde inte Bush efter segern 2004. Han sade att han tjänat in ett kapital - och tänkte spendera det. Inte bara på det gigantiska projektet "att avskaffa tyranniet i världen" - så som han denna gång formulerade den amerikanska utrikespolitikens mål - utan också på att göra ett bestående avtryck i amerikansk inrikespolitik.
På sätt och vis kommer han att lyckas, och då genom en kombination av uthållig politisk vilja och tillfälligheternas spel.
Samma dag Bush talade till hela kongressen godkände senaten hans kandidat Samuel Alito som domare i högsta domstolen efter Sandra Day O?Connor, vilken i fjol meddelade att hon ville avgå. Tidigare har John Roberts, presidentens kandidat att fylla platsen efter den i fjol avlidne chefsdomaren William Rehnquist, upphöjts till ny chefsdomare.
I en för Bush typisk gest av solidaritet mot trogna medarbetare nominerade han först sin juridiska rådgivare Harriet S. Miers som O?Connors efterträdare. Det blev en proteststorm i hans eget konservativa läger. Miers ansågs inte tillräckligt kvalificerad och, än värre, misstänktes vara för liberal i exempelvis abortfrågan.
Roberts och i mindre mån Alito har klarat senatens förhör väl och gillas av Bushs kärnväljare. Medlemmar av högsta domstolen har tenderat att inte alltid motvara sina ursprungliga anhängares förväntningar, men Roberts och Alito är i dagsläget framgångar för Bush och republikanerna. Bush säger att han tänker fortsätta att nominera domare som uttolkar lagen, och inte skapar ny lag. Men det är precis vad domarna i högsta domstolen i praktiken gör när de uttalar sig om vad som är förenligt och oförenligt med grundlagen.
Domarna i högsta domstolen sitter på livstid. Långt efter att Bush avgått, långt efter Irak, långt efter att fjolårets misslyckande med pensionsreformen och andra prövningar som orkanen Katrina blivit historia, kommer de nya domarna att påverka USA. Något som kan sporra Bush när han försöker göra 2006 bättre än 2005. (SNB)
Utrikes
Bo Ture Larsson