Café i gymnasiets regi
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Politik handlar alltid om att välja. Det handlar om att välja mellan allt ifrån ideologier och vilka mål som skall uppnås till hur knappa resurser skall fördelas. Inte sälla uppstår målkonflikter, så även i detta fall. Här visar Harald & co på ett tydligt sätt var borgerligheten står i frågor som handlar om ekonomi, demokrati och folkhälsa.
Den första målkonflikten handlar om den mellan demokrati och vinstmaximerande verksamhet. Dessa båda storheter har, som i så många andra sammanhang, visat sig vara oförenliga. Å ena sidan vill elever och skolledningen ha mer inflytande och makt över utbud och prissättning (demokrati) medan vi å andra sidan har en privat aktör vars huvudsakliga drivkraft onekligen kan vara annat än den "krassa" vinstmaximeringen. Hur bör vi då prioritera?
Borgerligheten har här gett sin syn på saken. Jag, och vänstern med mig, sätter alltid (bortsett från före detta öststatsdiktaturerna - så då var det sagt) i frågor som dessa demokratin i centrum. Ni har som ni säger inte lagt er i beslutet med hänvisning till "närhetsprincipen". Bra att vi åtminstone är överens på den punkten. Men den principiella frågan kvarstår.
Den andra målkonflikten handlar om den mellan folkhälsa och ovannämnda vinstmaximerande verksamhet (alternativt läs valfrihet). Ingen har väl kunnat undgå den nationella debatten om ökad fetma bland ungdomar och även i vår kommun/landsting har vi ett folkhälsoråd. Utifrån denna debatt är det inte svårt att se problemen att en privat aktör på gymnasiet säljer godis, coca-cola och dylikt under skoltid. Skall vi uppmuntra till detta? Förmyndarskap kanske någon invänder?
Borgerligheten har ju alltid tryckt på valfriheten och att detta skall ske på frivillig basis men verkligheten ser inte riktigt ut så - försök övertyga din tonåring hemma att köpa frukt om det finns chips och cola. Jag tror inte vi behöver hamna i något storebrorssamhälle á la Orwell för denna enskilda sakfrågas skull.
Den tredje målkonflikten handlar om den mellan fri konkurrens och privat näringsverksamhet - här biter Harald & co sig själva i svansen. Ett av borgerlighetens vanligaste argument för privatiseringar är att med ökad konkurrens åstadkoms både bättre kvalitet och "bättre" priser, vilket alltid kommer den enskilde konsumenten till godo. I detta fall är det rätt tydligt att man ersatt ett kommunalt monopol med ett annat mer svårpåverkbart privat monopol. Det förekommer ingen konkurrenssituation alls på gymnasiet.
Flertalet elever har också påpekat att priserna som tas ut i caféet på gymnasiet inte direkt står i proportion till plånboken. Utbudet har enligt utsago också varit väldigt svårt att påverka. Med andra ord har de marknadsprinciper man normalt åberopar vid privatiseringar helt åsidosats. Effekten blir att en privat aktör erhållit en monopolsituation som förmodligen ger vinstmarginaler utöver det vanliga.
Avslutningsvis några frågor till Harald Hjalmarsson och Mats Hugosson: 1. Varför är det ok att ersätta ett kommunalt monopol mot ett privat monopol men aldrig, som i detta fall, tvärtom i er "värld"? 2. Är mina slutsatser korrekta om jag hävdar att ni sätter den fria företagsamheten framför andra storheter som demokrati och folkhälsa? 3. Slutligen en fråga jag redan kan ana svaret på men jag ställer den ändå: är det ok att privata aktörer ges möjlighet att komma in i kommunala lokaler och "profitera" på våra ungdomar under skoltid?
DEBATT
Niklas Schön, Västervik, är vänsterpartist.