Castro har lurat skjortan av EU

Västervik2005-02-10 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, även kallad GUSP, har länge varit ett av EU-ledarnas mest omhuldade projekt. Inte utan anledning, det finns onekligen ett behov av samordning. Oförmågan att agera i samband med kriget i Bosnien gjorde detta behov mycket tydligt. Blodbadet upphörde inte förrän USA ingrep. Skamsna började EU-länderna dra upp riktlinjer för GUSP.
Utgångspunkten för GUSP måste vara demokrati och mänskliga rättigheter. Fred, som alla talar om, är i sig naturligtvis bra, men hållbar fred förutsätter att människor lever i fria och demokratiska samhällen.

När EU-ländernas utrikesministrar den 31 januari möttes i Bryssel, fattades ett beslut som tyvärr innebär att ambitionerna kan ifrågasättas. Ministrarna hävde, tills vidare, de sanktioner som infördes när Fidel Castro 2003 spärrade in ett stort antal dissidenter: journalister, ledare för oberoende fackföreningar och andra regimkritiker.
De EU-länder som retat Castro genom att bjuda in sådana regimkritiker som ännu inte spärrats in till mottagningar på sina ambassader i Havanna kommer att upphöra med denna verksamhet. Tjeckien, med kommunistiskt förtryck i färskt minne, utgör enda undantaget.
Beslutet att häva EU-sanktionerna motiveras av EU-ministrarna med en eftergift av den kubanska diktaturen. I fjol frigavs 75 politiska fångar. Men samtidigt konstateras att frigivningarna inte på något sätt var ovillkorliga. Flertalet frisläppta var också allvarligt sjuka. Därtill ska läggas att ett stort antal regimkritiker fortfarande finns inspärrade i Fidel Castros fängelser.

Diktatorn har än en gång visat sig vara duktig på PR. Han har genom att släppa en bråkdel av sina fångar lyckats lura skjortan av Europa. Till sin hjälp hade Fidel Castro Spaniens premiärminister, socialisten José Luis Rodriguez Zapatero. Denne vill, till skillnad från sin företrädare José-Maria Aznar, upprätthålla goda relationer med Castro och har inte några moraliska betänkligheter mot att umgås med en av nutidens värsta tyranner.
I och med att Spanien och Zapatero tillåtits sätta agendan för EU:s relationer med Kuba har den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken backat flera steg. Kuba räknas in i Spaniens intressesfär och Spanien ges ett såväl orimligt som otillbörligt inflytande över EU:s Kuba-politik. Den maktpolitik som alltid varit kännetecknande för de större EU-ländernas agerande har därmed flyttat in i GUSP. Det tycks endast vara Tjeckien som tillmäter de kubanska regimkritikerna större värde än Zapateros vilja att stå på god fot med Castro. Sveriges utrikesminister Laila Freivalds hade inte något att invända mot att sanktionerna hävs.

EU:s uppträdande kontrasterar skarpt mot USA:s. När George W Bush för andra gången installerades som amerikansk president var temat i hans tal värdet av frihet. Han nämnde ordet ?liberty? 15 gånger och ordet ?freedom? hela 27 gånger. Bush konstaterade att det amerikanska folkets frihet är beroende av andra folks frihet. Denna doktrin ger USA ett moraliskt övertag över EU och får GUSP att framstå som ett värdemässigt innehållslöst instrument för fortsatt europeisk maktpolitik.
EU skulle kunna spela en betydelsefull roll i världen och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skulle kunna vara det verktyg som ger EU-länderna möjlighet att bidra till att sprida frihet och demokrati. Det är oerhört viktigt att detta verktyg inte förskingras. GUSP, på gränsen till moralisk bankrutt, får inte devalveras ytterligare. (SNB)
DEBATT
Anna Ibrisagic är moderat och ledamot av Europaparlamentets utrikesutskott.
Läs mer om