Dags att avskaffa monopolen
Avvecklingsmoget. Apoteksmonopolet fyller ingen vettig funktion. Foto: Matilda Ahl
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Låt oss ta spelmonopolet först, en lysande uppvisning i offentligt hyckleri.
Tanken bakom är att om människor väljer att spela om pengar - vilket de naturligtvis inte ska men ändå gör - ska det åtminstone vara staten som tar hand om vinsterna eftersom staten gör det med "spelansvar". "Med spelansvar menar Svenska Spel det ansvar som företaget, samhället och spelaren gemensamt tar för att spelandet ska vara glädjefyllt och rimligt och inte leda till överdrifter eller missbruk", som de själva beskriver det.
Sådan tur att spelansvaret är så lönsamt! År 2005 gjorde Svenska Spel en vinst på 4,5 miljarder kronor. För att döva det dåliga samvetet delar statsmonopolet ut en del av vinstpengarna till föreningslivet, som därigenom görs beroende av intäkter från spelverksamhet. Resten går raka vägen in i statskassan.
Systembolaget sedan.
Det främsta argumentet för ett bevarat statligt försäljningsmonopol är folkhälsan. Att avskaffa monopolet skulle äventyra folkhälsan, kosta miljarder och leda till katastrof, heter det. Tro det? Vi dricker för mycket, vårt drickande kostar miljarder i sjukvårdskostnader, sjukförsäkringar och produktionsbortfall och det leder till enorma personliga tragedier. Men - och det är det som är det centrala - dessa problem har vi redan, trots försäljningsmonopolet. Det finns så många andra sätt att få tag i vin och sprit, via Internet (en verksamhet som bedrivs i något slags juridisk gråzon), genom resor utomlands, genom hembränning som fortfarande sker i stor omfattning i landet.
Folkhälsoargumentet håller helt enkelt inte längre, om det någonsin har gjort det. Men liksom Svenska Spel genererar Systembolaget stora inkomster till statskassan och även om monopolkramarna inte vill erkänna det är det naturligtvis det som det handlar om. Man vill inte förlora inkomsterna.
Det tredje statliga monopolet är apoteksmonopolet, som faktiskt är det konstigaste av dem alla och som förutom Sverige bara finns i Nordkorea och på Kuba.
De som försvarar apoteksmonopolet - de blir färre och färre men de finns fortfarande - har en hel hög med argument, det ena besynnerligare än det andra. Låt oss granska några av dem.
Ett avskaffande av apoteksmonopolet innebär inte att vem som helst får sälja receptbelagda läkemedel var som helst. Man kan utmärkt väl tänka sig ett licensförfarande, något i stil med det vi hade före förstatligandet av apoteken och med det som finns i resten av världen. För att få expediera recept ska man ha en viss utbildning och vara godkänd av något slags myndighet.
Vilken tillgänglighet då?, undrar människor på landet och i glesbygd, som kan ha många mil till närmaste apotek. De får i stället hämta ut sin medicin i den lokala affären eller på bensinmacken. Var finns den utbildade personalen där, den som apoteksmonopolet påstås garantera?
Inte ens försäljning av receptfria läkemedel kan monopolförespråkarna tänka sig att släppa fri. Förmodligen skulle nationen inte klara av att kunna köpa Treo på ICA.
Apoteket utnyttjar dessutom sin ställning som statligt monopol för att konkurrera med privata företag när det gäller försäljning av hudvårds- och skönhetsprodukter. Den hanteringen borde omedelbart upphöra.
Se där. Tre utmärkta åtgärder för Fredrik Reinfeldt och hans regering att ta tag i omedelbart:
Avskaffa de statliga monopolen.