DEBATT: Dags att kriminalisera passivitet vid brott

Ett antal fasansfulla våldsdåd har under senare tid uppmärksammats. En del har haft dödlig utgång medan andra har haft "turen" att komma levande ur situationen. Rädslan på gator och torg sprider sig och allt fler väjer sig från att gripa in och skydda ett brottsoffer dels på själva brottplatsen, dels i rättssalen. En trygg rättstat och frånvaron av kriminalitet är tillsammans med ekonomisk trygghet de komponenter som skapar ett tryggt samhälle med trygga medborgare. Frånvaron av brott kommer förmodligen aldrig att förekomma men vi måste sträva efter och göra allt vi kan för att hålla nere antalet brott. Vi har alla ett moraliskt ansvar att se till att så få människor som möjligt utsätts för våld och kränkningar.
Polisen har naturligtvis det yttersta ansvaret att gripa in och förhindra brott, men bara polis räcker inte. Vi har alla ett ansvar som medmänniskor. Vuxenvärlden inom hem, skola och fritid har ett ansvar att föra över goda normer och värderingar till den unga generationen för att på så sätt förebygga brott. Vi behöver satsa mycket mer på förebyggande åtgärder än vad som sker i dag annars kommer inte den långsiktiga brottskurvan att avta. Den viktigaste brottsförebyggande resursen är familjen och därför kommer vi kristdemokrater fortsätta att värna familjen och betona dess ovärderliga roll för att skapa trygga barn och ungdomar.

Brott sker varje dag och risken är stor att man trubbas av då det ena våldsdådet efter det andra rapporteras genom tidningar, radio och tv. Vissa fall biter sig dock fast mer än andra. Ingen av oss har väl kunnat undgå den fruktansvärda händelsen då en ung man blev ihjälsparkad efter att ha sagt till ett gäng killar som stod och urinerade i en port på Kungsgatan i Stockholm. Det som inträffade vittnar om en total avsaknad av känsla för människovärde och känns minst sagt overkligt. Hur kunde det ske mitt i centrala Stockholm på en tidpunkt då mycket folk var i omlopp?
Många blev vittnen men ingen kunde stoppa händelseutgången. Något är fel när människor misshandlats och människor runtom bara passerar eller passivt tittar på. Det framstår som ett moraliskt oacceptabelt handlande att inte ingripa, kalla på hjälp eller att slå larm när en medmänniska misshandlas eller våldtas. Eller när någon håller på att drunkna eller förblöda efter en olycka. Hade någon eller några i omgivningen ingripit hade kanske misshandeln inte lett till den unge mannens död.

Kristdemokraterna har efter denna händelse öppnat för en diskussion om att kriminalisera underlåtenhet att ingripa när någon hotas till liv och hälsa. Ett mått på vilka värden som råder i samhället är i vilken grad vi ställer upp för människorna i vår närhet. Tyvärr verkar det som vi gör det allt mer sällan i vår individualiserade tid vilket är en farlig utveckling. I länder som Frankrike, Norge och Finland finns lagar som kräver någon form av ingripande från vittnen. Ingen ska naturligtvis behöva utsätta sig för livsfara för att hjälpa en människa i en nödsituation. Men var och en ska göra det som man utifrån situationen och sin egen förmåga kan göra. Det kan dels vara att försöka skilja de inblandade parterna åt men det kan också vara något så enkelt som att slå larm och ringa polis.
Man ska kunna dömas om man är passiv och därför menar kristdemokraterna att vi behöver en slags civilkuragelag, som på juristspråk skulle kunna kallas "underlåtenhet att ingripa". Det viktigaste är inte vilken påföljd det blir, utan den signal som sänds ut att det är oacceptabelt att vara passiv inför en medmänniska i nöd.

Debatt: Dags att kriminalisera passivitet vid brott