DEBATT: Dags för undantag från EU:s arbetsrätt

EU-parlamentet har i dagarna röstat ja till en rapport om kollektivavtal inom EU av EU-parlamentariker Jan Andersson (s). Rapporten tar upp följderna av Lavaldomen och drar slutsatsen att delar av EU:s utstationeringsdirektiv ska förändras. Därmed ska EU-medborgare som arbetar i ett annat EU-land inte kunna anställas under sämre villkor än de inhemska arbetstagarna. Junilistan röstade ja till rapporten, eftersom dess mål att garantera att EG-domstolen inte lägger sig i svenska kollektivavtal i framtiden är lovvärt. Faktum är att såväl socialdemokrater som moderater utropade sig som segrare efter att rapporten hade antagits. Frågan om arbetsrätten är komplex och det är svårt att tolka konsekvenserna av ett förändrat EU-direktiv. Är ett omarbetat utstationeringsdirektiv den bästa vägen att gå för att skydda svenska kollektivavtal och vår arbetsrätt i stort? Den rapport EU-parlamentet röstade om är inte lagstiftande, utan utgör endast en rekommendation. Om kommissionen och medlemsländerna väljer att lyssna på EU-parlamentet och därmed förändra utstationeringsdirektivet, är det inte glasklart att den nya lagstiftningen gynnar svenska löntagare. I värsta fall, kan ett omarbetat EU-direktiv öppna ytterligare för nya domar från EG-domstolen. Arbetsrätt och skydd av kollektivavtal är nämligen inte en särskilt prioriterad fråga inom kommissionen eller bland EU:s medlemsländer. Vilken är då den bästa politiska lösningen, om vi vill vara säkra på att EG-domstolen inte lägger sig i svenska kollektivavtal? Svaret är enkelt, nämligen att kräva ett svenskt undantag från EU:s arbetsmarknadslagstiftning. Detta skulle garantera att EG-domstolen överhuvudtaget inte kan styra över svensk arbetsmarknadspolitik. Ett sådant klart och tydligt krav vägrar dessvärre Jan Andersson och socialdemokraterna att driva. Den borgerliga regeringen och socialdemokraterna har meddelat att de gemensamt kommer att säga ja till Lissabonfördraget, i omröstningen i riksdagen den 20 november. Detta sker, utan några krav på undantag eller klargöranden om arbetsrätten. Därmed spelar man i praktiken tärning om den svenska modellens framtid. Riksdagsbeslutet om Lissabonfördraget fattas rentav innan regeringens utredare, Claes Stråth, har presenterat sin rapport om Lavaldomens konsekvenser för svensk arbetsrätt och kollektivavtal. Socialdemokraterna har anklagat regeringen för att den inte skjuter upp omröstningen om Lissabonfördraget tills dess att Stråthutredningen är klar. Vad vi ser är en välregisserad politisk teater. För att få igenom Lissabonfördraget i riksdagen krävs det att 75 procent av ledamöterna röstar ja till att anta detta EU-fördrag. Om socialdemokraterna röstar nej så skulle beslutet skjutas upp. Socialdemokraterna har därmed saken i sina egna händer. Varför sätter socialdemokraterna ingen press på EU, genom att skjuta på omröstningen om Lissabonfördraget? Varför vägrar man, tillsammans med de borgerliga partierna, att låta det svenska folket ta ställning till Lissabonfördraget i en folkomröstning?

Debatt: Dags för undantag från EU:s arbetsrätt