Därför behövs fackföreningarna!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bara för att kort kommentera det som har hänt inom LO kollektivet det senaste halvåret så tycker jag att det är oerhört beklagligt och stötande. Det som har hänt i Trollhättan och även de senaste tvivelaktiga lägenhetsaffärerna är något som inte hör hemma någonstans och allra minst i arbetarrörelsen. En ledstjärna som jag har fått inpräntad är att ?gör inte något som du inte kan stå för på ett vanligt fackklubbs möte?.
Jag skulle vilja blicka tillbaka till industrialismens framväxt i Sverige. Under senare delen av 1800- talet så skapades det helt nya förutsättningar för att producera. Teknologin utvecklades och allt tenderade att bli till en marknad, då inte minst köp och försäljning av varan arbetskraft. I det borgerliga samhället är produktionens mål högsta möjliga vinst till den enskilde arbetsgivaren. Arbetsgivarens mål är att endast producera för så stor vinst som möjligt. Detta kommer då i konflikt med den enskilde löntagarens intressen, som högre lön, kortare arbetstid och bra arbetsmiljö.
Lönearbetaren utför sitt arbete mot lön men hon är inte ägare till naturtillgångar, maskiner och anläggningar etc. Dessa ägs av den enskilde arbetsgivaren. Innan arbetarklassen var organiserad i fackföreningar missbrukade arbetsgivarna detta genom att betala låga löner samt att arbetsdagen var mycket lång, 13?14 timmar.
Med denna bakgrund så samlade arbetarna ihop sig och uttalade tillsammans ett löfte ? det fackliga löftet:
?Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin och under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra.
Vi lovar varandra detta i den djupaste insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.?
Löftet ligger till grund för all facklig verksamhet även i dag. Även om man kan ställa sig frågan hur vissa personer eller grupper inom arbetarerörelsen ställer sig till detta, så är det ändå dock så att det är detta som ligger till grund för den fackliga verksamheten.
Det borgerliga samhället bygger på att den enskilde löntagaren producerar ett överskott och detta överskott vill arbetsgivaren behålla så mycket som möjligt av för egen räkning. Lönearbetaren vill i sin tur ha så bra lön och så kort arbetstid som möjligt. Innan fackföreningsrörelsen och kollektivavtalens tid var den enskilde löntagaren helt utlämnad till den rådande ekonomiska konjunkturen och till den enskilde arbetsgivarens godtycklighet.
Råder det lågkonjunktur i samhället finns det gott om arbetskraft då arbetslösheten var stor. Detta tvingade löntagaren att sälja sin arbetskraft till en mycket låg lön och till en lång arbetsdag. Stor arbetslöshet har alltid varit ett bra maktmedel för arbetsgivarna till att betala ut låga löner etc. Electrolux flytt till Ungern är ett bra exempel på detta. Lux utnyttjar den stora arbetslösheten i Europa och svaga fackföreningar till att bedriva lönedumpning. Den totala lönekostnaden i Ungern är knappt 25 kr/tim mot över 200 kr/tim i Sverige. Denna flytt ger då aktieägarna extra vinster.
Kollektivavtalet var det konkreta uttrycket för fackföreningsrörelsen att begränsa konkurrensen mellan arbetare, det vill säga att förhindra lönedumpning. Men fackföreningarna ville också ha förhandlingsrätt och avtalsrätt. Rätten till att teckna kollektivavtal skedde i hård strid mot arbetsgivarna, som ansåg att de ensamma skulle ha rätten att sätta löner och arbetstider etc.
Svensk fackföreningsrörelse har också hårt drivit frågan om den fulla sysselsättningens politik då den har vetat om att arbete åt alla ger den enskilde löntagaren och fackföreningsrörelsen mer makt över löner och bättre demokrati över arbetet.
Borgerliga politiker hävdar att fackföreningsrörelsen har spelat ut sin roll då de menar att klassamhället har försvunnit. Vi ser i dag hur de borgerliga partierna och arbetsgivarorganisationerna går till strid för att rasera välfärdsstaten. Det är i denna miljö vi måste agera som våra förfäder genom att skapa demokratiska och stridbara fackföreningar.
DEBATT
Dan Nilsson är ordförande för LO-Facken i Västervik.
Dan Nilsson är ordförande för LO-Facken i Västervik.