Därför måste vi spara
Besparing. Martin Danielsson försvarar de besparingar som kommunen gör inom bland annat äldreomsorgen. Foto: Erik G Svensson/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu kanske det är fel av mig att bemöta en artikel som har riktats till Harald Hjalmarsson angående de påstådda nedskärningarna i kommunens budget. Ändå är ju påhoppet som Johannes Regell strör omkring sig något som gäller oss alla. Moderaterna är inte bara Harald Hjalmarsson lika lite som Thomas Kronståhl inte kan personifiera socialdemokraterna ensam. Nu till saken:
Som nyvald kommunfullmäktigledamot kom jag tidigt underfund med att man har ett ansvar gentemot dem som har röstat på en liksom också för framtiden inför dem som ska ta över en gång. Att kunna titta sig i spegeln och inte skämmas är då någonting som en majoritet av fullmäktige, tror jag, bär med sig, och det gäller i hög grad över partigränserna. Man kunde sammanfatta det med ett ord: Ansvarstagande.
Att socialistiska partiets företrädare inte har lärt sig stava till det ordet är helt enkelt beklagligt. När man inte bryr sig om att lämna över ett land som är bättre än det nuvarande är det skrämmande. För visst är det så. Ska pengarna rulla i den omfattning som socialistiska partiet vill är det en kissa-i-byxorna-metod, och de som får betala notan är i de flesta fall kommande generationer. Västerviks kommun behöver bättre ekonomi och förra årets resultat är, om man är välvillig, felräkningspengar.
Med en omsättning på 1 500 miljoner är 34 miljoner i överskott ingenting alls. Därför behövs fortsatta besparingar. Jag vägrar helt enkelt att skyffla över mina skulder till mina barn. Det är moraliskt hjärnsläpp.
Vad gäller Holiday Club så är det ganska lustigt hur mycket sakfel som får plats i ett skriveri och som för övrigt många gör sig skyldiga till. En investering på 170 miljoner, om man ska vara så pessimistisk och med två procents avskrivning och fyra procents ränta ger en kostnad på 10,2 miljoner om året. Detta kan ge 200-300 arbeten i ett första skede. Om det bara ger 200 jobb innebär det cirka 50 000 kronor i kostnad per år och arbetsplats. Det är mindre än vad man normalt betalar i skatt per person. En förtjänst för kommunens del med andra ord.
Vi behöver arbeten i Västerviks kommun. Klassklyftor av i dag heter arbetslöshet, utanförskap och att inte vara del av samhället.
Arbete däremot ger möjligheter att ge högklassig utbildning, social välfärd och människor som är stolta över sig själva och vad de kan åstadkomma. Att långsiktigt bereda marken för fler människor i arbete är kommunens uppgift. Det innebär inte att alla arbeten ska vara kommunala eller statliga. Tvärtom. Det innebär att ge människor möjlighet att kunna leva sina egna liv, att ta ansvar själva och när man råkar illa ut veta att det finns en beredskap från samhället att hjälpa och stötta.
Länge leve Västervik!
DEBATT