Det har skrivits mängder av artiklar, insändare och kommentarer kring Slottsholmen, vilket är bra, men nu börjar tyvärr tonen hårdna i debatten. Varför överklagar bara ett par personer undrar en del, vilka är de, och vad är syftet med överklagandet? Allt är ju offentliga handlingar som kan begäras ut av vem som helst som vill ta del av dessa. Därför tänker jag redogöra för min egen inställning och varför jag gått vidare till högre instans med en överklagan.
Först och främst har jag hela tiden, allt sedan det skulle lämnas in synpunkter efter att ärendet varit ute på den första rundan som kallas för ”samråd” lämnat in mina synpunkter till Kommunen. Inte några av dessa synpunkter har godtagits utan det var den ursprungliga planen som gällde. Nästa fas var ”granskningsfasen”, även här lämnade jag in mina synpunkter vilka även denna gång ignorerades av Kommunen.
Behandlingen gick ganska snabbt hos Länsstyrelsen, men det fanns fortfarande avvikande meningar hos vissa av Länsstyrelsens tjänstemän, som liksom tidigare menade att de nya byggnadernas höjd och volym fortfarande var alldeles för stora. Därför ville de inte godkänna den nya detaljplanen. Men Landshövdingen, Stefan Carlsson, gick emot sina tjänstemän genom att på egen hand godkänna detaljplanen i sin helhet. Ett flertal tjänstemän har sedan dess slutat, sina tjänster på Länsstyrelsen i Kalmar. Här kan man ställa flera frågor, i ett flertal artiklar i lokalpressen klargjorde Landshövdingen att han haft ett antal kontakter med Björn Ulvaeus angående byggplanerna. På vilken basis godkände han detaljplanen? På grund av kontakterna med Ulvaeus eller på grund av att detaljplanen följde de lagar och förordningar som finns? Efter Landshövdingens ensidiga beslut kunde Kommunalfullmäktige på sitt möte den 27 maj 2013 anta den nya detaljplanen.
Det är en medborgerlig rättighet att lämna in synpunkter på en upprättad detaljplan om man har avvikande meningar. Om dessa synpunkter inte tillgodoses har man samma rättigheter att överklaga ärendet till högre instans, i första skedet är det Länsstyrelsen man överklagar till. Alla dessa regler har jag följt eftersom mina synpunkter på detaljplanen inte har tillgodosetts. Länsstyrelsen avslår min överklagan med motiveringen att jag ”inte bor inom 50 meter” från det tänkta bygget. Det blir alltså omöjligt att överklaga ärendet, eftersom det inte bor någon inom det av Länsstyrelsen angivna avståndet.
Till slut vill jag säga ett par ord angående Harald Hjalmarssons kommentarer i Västerviks-Tidningen. Det finns ingen ”vendetta” som försöker ” kasta grus i maskineriet”, bara vanliga medborgare som försökt utnyttja sina rättigheter att lämna in synpunkter och överklaganden till högre instans. Jag skäms inte över mitt agerande i frågan, tvärt om ser jag fram mot mark- och miljödomstolens dom i frågan. Jag står för det jag skrivit och överklagat. Men allvarligt talat så skäms jag över kommunalrådets uttalande, han borde veta bättre. Att han som skall vara kommunens främsta talesman kan yttra sig på det viset är en skandal för Västerviks Kommun. Det handlar inte om att ”kasta grus i maskineriet” eller att det skulle finnas en ”vendetta”. Det handlar om demokratiska rättigheter Harald Hjalmarsson!