DEBATTBarsebäck idag - Oskarshamn i morgon?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En stor majoritet av svenska folket vill att vi ska använda våra kärnkraftverk så länge som de är säkra och ekonomiska, men vad betyder väl det för regeringen? För Göran Persson är det viktigare att hålla ihop partiet och den skakiga röd-gröna koalitionen än att se till Sveriges intressen. Därför lägger regeringen ned fullt fungerande kärnkraftverk.
Kärnkraften ersätts dessutom huvudsakligen av miljömässigt och ekonomiskt sämre energikällor. När den första reaktorn i Barsebäck stängdes startades flera utdömda kolkraftverk för att producera ersättningsel. Samtidigt säger miljöforskarna att växthuseffekten är framtidens stora miljöhot. Elen från kolkraften är dessutom dyrare - bara för att ersätta produktionen i Barsebäck 2 går det åt tre ton stenkol i minuten.
Men vindkraften då? Ja, denna uppblåsta, extremt subventionerade kraftkälla lever förvisso i anföranden av Mona Sahlin, men i verkligheten bidrar den inte med mycket. Av de sammanlagt cirka 150 TWh som producerades i fjol stod vindkraftens bara för 0,75 TWh.
Vem får då betala notan för alla vansinnigheterna? Den som undrar över svaret kan lämpligen börja med att titta på sina elräkningar. De svenska konsumenterna får betala regeringens kärnkraftsavveckling med dyrare el och sämre miljö.
De senaste åren har Sverige förlorat 100 000 industrijobb. I ett land som länge haft som en av sina viktigaste konkurrensfördelar i ett lågt energipris är en förtida avveckling av kärnkraften ett högriskprojekt. Och när företagen flyttar, så flyttar också jobben. En rimlig fråga till regeringen är denna: Hur många svenska industrijobb är ni beredda att offra för att släcka ned kärnkraften? Ytterligare 100 000 eller kanske ännu fler?
Det kan tilläggas att bara nedläggningen av Barsebäck kostar minst 8 miljarder kronor. Det socialdemokratiska kommunalrådet i Kävlinge, där Barsebäck ligger, talar om att kasta pengar "rakt på soptippen".
När nu Barsebäck är borta kommer blickarna att riktas mot nästa reaktor. Det finns en överhängande risk att någon av reaktorerna i Oskarshamn står på tur - den nyligen uppgraderade O1:an är landets äldsta reaktor. 3000-4000 arbetstillfällen i staden är beroende av kärnkratsproduktionen, direkt och indirekt.
Det bästa sättet att undvika denna utveckling är naturligtvis att skrota avvecklingsplanerna och låta kärnkraften finnas kvar så länge den uppfyller de högt ställda säkerhetskraven. I vilket fall som helst är det av yttersta betydelse att regeringen agerar för att hindra den flytt av företag och investeringar som vi ser i dag på grund av brist på besked om elförsörjningen.
Jag har personligen gång på gång krävt besked i riksdagen av ansvariga ministrar om OKG:s framtid. Varje gång har regeringen duckat och glidit undan, men till slut kommer sanningens minut. Sverige behöver en trygg energiförsörjning. Vi får inte låta Mona Sahlin blåsa oss på kärnkraften.