DEBATTDet blev ingen "social turism" från Östeuropa

Rikare. Folken i Östeuropa, exempelvis som här i Riga, blir rikare för varje år. Foto: Jurek Holzer/SVD/Scanpix

Rikare. Folken i Östeuropa, exempelvis som här i Riga, blir rikare för varje år. Foto: Jurek Holzer/SVD/Scanpix

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2007-08-25 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Erik Zsiga är författare till Hejdå Östeuropa! (Timbro, 2007).Inför EU:s östutvidgning våren 2004 varnade dåvarande statsminister Göran Persson för en våg av social turism från Östeuropa. Om Sverige levde upp till Europasamarbetets grundtanke skulle gränserna översvämmas av skurkar, glädjeflickor och fattiglappar. Det blev inte så. De sociala transfereringarna från svenska myndigheter till medborgare från dessa länder kom under 2004 sammanlagt att uppgå till 18 000 euro.
För trots att Sverige aldrig införde de särregler för östarbetarna som den socialdemokratiska statsministern hade krävt, uteblev lycksökarna från Tartu, Gdansk och Riga. De som åkte, begav sig till Storbritannien och Irland. Men många såg ingen anledning att åka över huvud taget. Varför skulle de göra det? Den boomande ekonomin ger hur många arbetsmöjligheter som helst och har fått lönerna att raskt närma sig vår nivå.

Berättelsen om "social turism"-debatten och hur det gick sedan, är viktig. Den tydliggör den föråldrade bild vi i Sverige har av de tidigare kommunistländer som nu har kommit med i EU. Vi verkar ha missat de enorma förändringar som har ägt rum under mindre än två decennier. Visst finns fortfarande problem, men framgångshistorierna är fler. Det spelar ingen roll vilken parameter man tittar på. Dessa länder mår på alla sätt bättre i dag. Demokratin är etablerad. Välståndet har fördubblats och levnadsstandarden exploderat. Den värsta fattigdomen är utrotad och de ekonomiska klyftorna är i nivå med resten av Europa. Människorna mår bättre. I Tjeckien kan en nyfödd i dag se fram emot ett fyra och ett halvt år längre liv än om hon hade fötts under kommunisttidens sista år! Även miljön är friskare. Kapitalismen tvingade fram effektiviseringar, och utsläppen minskade.
Stad och landsbygd rustas upp och byter skepnad på ett sätt som är märkbar från ett besök till ett annat. På ruinerna byggdes helt nya konstruktioner - både bildligt och bokstavligt. Därför ligger några av världens mest moderna industrianläggningar i dessa länder. Framstegen har skapat ytterligare förändringsvilja. Ungdomen är ambitiös och arbetsam.

Utvecklingen är så snabb att Svenskt Näringsliv i vårens konjunkturrapport slår fast att Estland, om de senaste tio årens tillväxt håller i sig, kommer att vara rikare än Sverige redan om tio år. Lettland, Litauen och Slovenien på samma sätt om tjugo år. Det kanske inte blir så. Men hur många svenskar är medvetna om att man över huvud taget kan tala i termer om att Estland skulle komma ikapp oss?
I Sverige har vi missuppfattat att den snabba utvecklingen i dessa länder måste innebära ett hot för oss. Verkligheten är motsatt. Ju mer dessa länder växer, desto bredare konsumentmarknader skapas i närområdet, desto större utbyte kan företag och privatpersoner ha över gränserna och desto tryggare blir vårt säkerhetspolitiska läge. Till och med svenska företags utflyttningar till dessa länder, gynnar långsiktigt Sverige och svenska arbetstagare. När 250 svenska företagsledare år 2005 intervjuades om sina företags verksamhet i Polen och Baltikum, menade nästan varannan att etableringen i det aktuella landet i hög eller mycket hög utsträckning hade möjliggjort fortsatt verksamhet i Sverige.
Begreppet Östeuropa passade bra när de kommunistiska systemen innebar att dessa länder låg långt bort både fysiskt och mentalt. Östeuropa var det avvikande och eftersatta Europa. I dag kategoriseras länderna av andra värden. Det Nya Europa är ett bättre namn på länderna. Det är dags att vi lär av deras snabba resa, i stället för att skrämmas av den. (SNB)
Läs mer om