DEBATTDet krävs långsiktighet i EU:s jordbrukspolitik
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tveklöst är det nu så att det som var syftet med den gemensamma jordbrukspolitiken att garantera Europas befolkning mat i tillräcklig omfattning och till rimliga priser, är mer än väl uppfyllt. Men vi får inte låta debattörer utan insikt om att det till stor del är biologiska förutsättningar som styr jordbruket, inte nästa kvartalsrapport, styra utvecklingen.
Europa har precis genomfört en mycket stor reform av jordbrukspolitiken. Reformens syfte är att produktionen i allt väsentligt skall styras av vad marknaden efterfrågar. Den nya politiken börjar gälla från 2005. Jag upplever att allt för många inte har tagit till sig detta utan lägger kraft och möda på att kritisera den politik som i stället gällde före reformen.
Att i nuläget kräva en åternationalisering är att slåss mot väderkvarnar, eftersom då stödet saknas i övriga Europa för dessa tankar.
Jordbruk är inte en verksamhet som passar i ett kortsiktigt tänkande. För att producera en kvalitetsbiff tar det, från att biffkon blir dräktig tills biffen ligger på tallriken, cirka två år. För växtodlingsföretaget är växtföljden, av biologiska skäl, ofta upplagd på fem till sju år. För en enskild lantbruksföretagare som står inför ett investeringsbeslut är den ekonomiska och tekniska avskrivningstiden någonstans mellan femton och tjugofem år.
Alla människor förstår att för att någon skall våga satsa på att producera den typen av varor krävs det långsiktiga och stabila villkor.
Låt oss inte tro att Europa kan klara sig utan en jordbrukspolitik. En kontinent med 456 miljoner innevånare måste självklart ha en egen modern produktion av livsmedel. Det behövs också en strategi för hur man nyttjar den resurs marken utgör. Detta ska givetvis ske inom det regelverk som vi via världshandelsorganisationen WTO kommit överens om för världsmarknaden.
Jag är övertygad om att vi snart står inför ett läge där vi behöver varje jordplätt som finns för att producera mat och energi. Med ett pris som allt tydligare speglar att olja är en ändlig resurs ökar betydelsen av att kunna producera förnyelsebar energi på den resurs åkermarken utgör. En vanlig retorik i debatten om jordbrukspolitiken är att man skall använda pengarna till något mera modernt. Min motfråga blir hur högt skall bensinpriset bli innan man kan betrakta bioenergin som modern? Ligger nivån på femton eller arton kronor litern?
Oljan och energin är en ny utmaning för europeisk jordbrukspolitik.
Mot bakgrund av de långa tidsperspektiv som i mycket styr jordbruksnäringen, är det extremt viktigt att förändringar i nuvarande system inte görs för att komma ifrån ett system man inte gillar. Förändringar måste göras för att lösa de utmaningar vi står inför. Detta skall göras på ett sätt så att vi undviker att bygga in felaktigheter som funnits i det gamla systemet.
När jordbrukspolitik diskuteras måste man ha ett framtidsperspektiv - en bristvara i den senaste tidens debatt. (SNB)