DEBATTEn annan bild av skolans vardag
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är vanligt förekommande att vi kan läsa i tidningar, eller höra via etermedia, uttalanden om att det är så stökigt och oroligt i den svenska skolan. Enligt genomförda undersökningar minns vi att cirka 75 procent av alla artiklar och skrivelser om skolan i tidningar utgjorde negativa inslag. Genom att det står i tidningen så blir allmänheten självklart färgad av detta, den bild som media visar upp av skolan blir samhällets bild av hur det fungerar i alla skolor, det blir en vedertagen och allmän sanning.
Vanliga uttalanden leder till en mer eller mindre utbredd tro att det nästan råder anarki i skolan, där elever gör vad de vill, och lärare och rektorer vrider sina händer i vanmakt. Ett av de senare inläggen i denna anda skrevs av Jan Stepán, där han i sin debattartikel bland annat skriver att en av drivkrafterna bakom behovet av friskolor är "att arbetsmiljön i vanliga skolor är ofta smärtsamt olidligt på grund av ohejdad stökighet" (VT 13/8-07). Att skolans vardag och verklighet beskrivs i sådana termer är inte på något sätt ovanligt. Men var kommer dessa bilder och erfarenheter ifrån? Vart finns beläggen för att det är vanligt och ofta förekommande i alla svenska skolor att det råder ohejdad stökighet?
Med detta vill vi inte på något sätt peka ut Jan särskilt, men citatet är ett bra exempel på förekommande uttalanden om den svenska skolan, schablonartade uttalanden som drar alla skolor över en kam och sällan är överensstämmande med vår verklighet. Men eftersom vi som arbetar inom skolans värld sällan ger vår bild av vår verklighet, förmedlad via media, så blir sådana generaliserande uttalanden "sanna". Subjekten i dylika uttalanden är till syvende och sist barnen, och inte skolan. Barnen blir utpekade som samvetslösa ligister, föräldrarna släpphänta och skolans personal som uppgivna och verktygslösa.
Vi professionella inom skolan måste bli bättre på att framföra våra åsikter och argument i den offentliga debatten, annars riskerar vi att skolan blir just så som bilden av den förs fram. Vi ser positivt på en kreativ debatt, men för att den skall bli kreativ och leda till utveckling och förbättring, krävs det att vi som arbetar inom skolan ger oss in i den offentliga diskussionen.
Vi har en annan bild över vår vardag. Under läsåret 06/07 har vi förskole- och skolledare arbetat med ett projekt som handlar om kvaliteten inom våra enheter, initierat av vår förvaltningschef Lena Karlberg. Ett steg i denna process var att vi skulle besöka varandras verksamheter under en dag. Denna dag ledde till många insikter, men den starkaste hos undertecknade var att vi har väldigt bra förskolor och skolor inom Västerviks kommun! Utan undantag upplevde alla av oss (rektorer inom södra landsbygden) att verksamheterna präglades av lugn och ro, glädje, variationsrikt innehåll och goda förhållningssätt. Tanken som framförallt slog oss, var att vi själva har blivit påverkade av den bild media ritar upp. Många av oss hade nog förväntat sig att uppleva mer stök och oro på varandras enheter, men vi fick istället uppleva det motsatta.
Vi är medvetna om att det finns brister i våra verksamheter, och vi vill inte gå så långt att säga inom den svenska skolan som helhet, utan inom de verksamheter som vi har insyn och påverkansmöjligheter över. Vi tycker att de skolor vi arbetar inom är bra på många sätt, men kan ständigt bli bättre och utvecklas.
Något som vi upplever som bekymmersamt i debatten kring skolan i dagsläget, är att den inte handlar om rätt saker. Vår bild är inte att skolan präglas av stök och oro. Visst är det så att det förekommer stök och bråk, det skall vi inte förneka. Men när det sker så är det ofta på individ eller gruppnivå, och beror i vissa fall på bristande kommunikation mellan vuxna och barn. Men vår bild är att det absolut inte handlar om en stökig skola, eller framförallt så handlar det inte om att hela skolväsendet präglas av stök. Vi är människor, som arbetar med människor. I relationer mellan människor förekommer konflikter, det vore onaturligt om de ej förekom, och vi lär oss om livet när vi löser konflikter.
Istället för att handla om stök och oro, anser vi att den offentliga debatten bör handla om innehållet och pedagogiken i den svenska skolan. Varför inte diskussioner om hur barn lär? Hur och vad kan vi göra för att barnen skall behålla lusten att lära? Har vi en skola för alla? När sätter skolan in stödåtgärder, hur och varför?
Det finns många olika problem som skolor står inför, men dessa utmaningar är ej generella och allmängiltiga. Det går inte att dra alla skolor över en kam, utan varje enskild skola måste identifiera och arbeta med sina specifika problem tillsammans med barn och föräldrar.