DEBATTStärk äganderätten - rädda Östersjön
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett området som drabbats särskilt hårt av en svag eller på vissa områden helt frånvarande äganderätt är Östersjön. Konsekvenserna är mycket allvarliga. Enligt nya forskarrön kan det ha gått så långt att övergödningen och syrebristen nu nått en ny kritisk nivå. Det talas om en risk för att havet förlorat sin normala förmåga till självrening, att det gått i baklås.
Miljöminister Lena Sommestads budskap till dem som oroar sig är att saken skall utredas närmare. Sedan skall, eventuellt, politiska åtgärder vidas; förbud skall införas, regler skärpas och det skall "tänkas om" inom jordbruket heter det på planekonomiskt manér. Men medan socialdemokraterna utreder sig trötta utarmas den maritima miljön; vattnet blir syrefattigare, fisket blir sämre och de döda bottnarna breder ut sig allt mer.
Den politiska processen är ett trubbigt vapen för att komma till rätta med miljöproblem. Vad som behövs är inte mer planering utan en stärkt äganderätt. Detta skulle inte minst engagerande de tusentals miljövårdare som erfarenhetsmässigt visats sig vara långt mer framgångsrika än de politiskt tillsatta tjänstemännen: ägarna.
Vad som krävs är för det första en lagstiftning som slutar sanktionera skadegörelse. Med en ordning som i dag - där politikerna sätter upp vissa gränser för utsläpp och sedan i stort sett låter förorenarna förfara som de vill inom dessa ramar - försvinner till stor del de incitament som borde finnas för att minska föroreningarna genom bättre rening eller mindre farliga produktionsmetoder. Genom att redan befintliga mark- och vattenägare tillerkänns en stärkt rätt till ersättning för eventuell skadegörelse och ett utökat skydd för sin egendom skulle mycket vinnas.
Än värre än stränderna och de i begränsad mening ägda strandnära vattnen är dock situationen för de helt oägda delarna av Östersjön. När bottnarna dör och fisken försvinner är det få som har de riktigt starka incitamenten att reagera som en ägare skulle ha. Havsbotten och vattnen ägs av det allmänna, vilket erfarenhetsmässigt är en mycket dåligt konstruktion. De vatten som kan privatiseras bör därför så snart som möjligt privatiseras. Där så inte är möjligt bör konstruktioner med starka äganderättsliga inslag eftersträvas.
I ett fritt samhälle bör den som orsakar en skada få stå för kostnaden. Att som i dag på sovjetiskt maner låta en rad aktörer fritt få förstöra Östersjön är orimligt. Den enda långsiktiga lösningen är att befria Östersjön från politikerna, detta görs genomen en stärkt äganderätt.