Lord Acton (1834-1902) myntade begreppet ”makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut”. Det är inte vetenskapligt belagt huruvida påståendet är en sanning. Likväl upplever en del att makthavare ibland snor åt sig fördelar på ett otillständigt sätt. Om det är så, skulle det kunna bero på att makthavare har sämre moral än övriga, att omoraliska personer dras till makten eller att makten gör omoralen.
Ett samhälle bör styras av politiker, tjänstemän och övriga makthavare på ett sätt som befolkningen förväntar. Det handlar om en stor mängd aktiviteter och beslut som måste handläggas med medborgarnas bästa för ögonen. De hanterar med stora summor pengar och skall respektera medborgarnas fri- och rättigheter.
Baron Charles-Louis de Secondat Montesquieu (1689-1755), var en fransk författare och filosof som utvecklade den så kallade maktdelningsprincipen. Kortfattat bygger den på att det goda styret inte utgår från en instans utan delas mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten. På hans tid var monarken verkställande, riksförsamlingen lagstiftande i ett över- och underhus och domaren dömande i olika rättstvister. Storbritannien och USA är exempel på två länder där maktdelningsläran har särskild betydelse för statsbildningen men även hemma gör den sig påmind.
Länge hade vi en kung med mer makt än i dag, två lagstiftande kammare och ett domstolsväsende, även om det historiskt varit ganska så svagt. I ett tvåammarsystem är tanken att den ena kammaren ska vara lite mer eftertänksam och inte så benägen att släppa igenom nyheter för snabbt. I Sverige avskaffades dock tvåkammarsystemet 1971, vilket innebär att vi har en riksdag som gasar fram beslut, men saknar den första kammarens bromsande. Det gör att vi har ett flexibelt system som snabbt kan reagera på omvärldsförändringar, men får konsekvensen att väldigt mycket makt koncentreras till riksdagen.
Även på lokal nivå har maktdelningsläran sina fingrar med i spelet. Kommunfullmäktige är riksdagens motsvarighet. Där fattas beslut om budget, större investeringar och skatteuttag. Kommunstyrelsen verkställer, likt regeringen, besluten och till sin hjälp har man sakkunniga tjänstemän och politiker i styrelser och nämnder.
Till maktdelningen kommer även partipolitiken. Det politiska livet mår bra om det sjuder av åsikter och tankar som framläggs av människor med olika intressen. På så vis kan man komma fram till bästa möjliga beslut.
Alla maktdelningssystem kan dock kringgås – det vet vi. På nationell nivå kan man avskaffa kammare, på lokal nivå nämnder. Partipolitiken kan urholkas genom att partier går samman och bildar så stora majoriteter att oppositionen i praktiken upphör att existera. Då koncentreras makten till en regering eller kommunstyrelse som kan diktera alla beslut och sedan låta dem verkställas av lydiga tjänstemän.
En dystopisk bild men det är en utveckling som pågår i vår och många andra kommuner. De stora förlorarna är väljarna och inte minst demokratin.
Makt må korrumpera och mycket tenderar alltid att vilja ha mer, frågan är bara om det är så vi medborgare vill ha det.
Det parti som tror att Montesquieus maktdelningslära fortfarande spelar roll, kommer att få min röst i kommunvalet.