Den omistlige entreprenören
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Magnus Henrekson pekar nämligen på ett av de grundläggande problemen i regeringens näringslivspolitik, nämligen avsaknaden av entreprenörsperspektivet. Politiken utgår alldeles för mycket från de etablerade företagens behov och problem, och entreprenörskapets betydelse kommer helt i skymundan. I retoriken är entreprenörerna viktiga, konstaterar Henrekson, men i praktiken är det annorlunda.
Entreprenörer är knepiga att hantera för politiker och ekonomer. De passar inte in i några nationalekonomiska mallar, deras drivkrafter är svåra att schematisera och beskriva. Många - även politiker - betraktar dem som något slags halvgalna Oppfinnarjockar, med håret på ända och händerna fulla av patentansökningar för alla sina idéer. Kanske kommer de då och då på en bra idé, men för de mesta ägnar de sig åt verklighetsfrämmande fixande hemma i garaget.
Den bilden är grovt felaktig, irrelevant också såtillvida som entreprenören och uppfinnaren inte är synonyma figurer. Entreprenörerna är grunden och förutsättningen för att näringslivet ska utvecklas. Det är de - och de som vågar satsa på dem - som tar riskerna och driver utvecklingen framåt. Utan entreprenörer stelnar näringslivet i gamla strukturer.
Och där kunde regeringen göra mycket mer. Reformera arbetsrätten. Avskaffa 3:12-reglerna. Bryta fackets makt. Allt detta är åtgärder som skulle underlätta för entreprenörer att utveckla och marknadsföra sina idéer.