DEBATT: Den östtyska funktionalismen

När jag var på återvinningsstationen häromdagen slogs jag av att så mycket elektronik hamnar på tippen. Där dumpas väldigt mycket tekniska apparater som ser helt nya ut. Då gick tankarna till ett radioprogram jag hörde om östtysk design, som lär vara hetaste mode just nu.

Den uttalade tanken i forna DDR var att formge kapitalvaror så att de inte lockade till konsumtion och om man trots utseendet köpte en sådan produkt skulle den vara funktionell och beständig.

Som exempel i programmet användes stereoanläggningar. I DDR gjordes ett standardchassi som alltså inte skulle vara särskilt tilltalande. Chassit gjordes stort nog för att kunna fyllas ut med nya finesser vartefter de kom i bruk, så att en gammal stereo med låg prestanda såg exakt likadan ut som det allra senaste high tech som kunde köpas i DDR.
Tråkigt? Ja visst, det var ju själva avsikten.
Det var hållfasta, slitstarka apparater och fåfänga konsumenter hade inte mycket lön för statusjakten på grund av den homogena formgivningen.
Där har vi en tankeställare. Inte så att apparater behöver vara fula, men drivorna av elektronik på våra återvinningsstationer vittnar om att allt inte står rätt till.

Annars hade nog DDR inte mycket att tillföra. Regimen betygsatte sig själv genom att låta 100 000 soldater och enorma resurser se till att medborgarna stannade i landet. I påskas besökte jag gränsstationen Marienborn på motorvägen mellan Hanover och Berlin, strax öster om Braunschweig.
Där mitt på Autobahn finns ett monument över mänskligt vansinne. En enorm gränskontroll där alla fordon som passerade in till och ut från Berlin stoppades och undersöktes i detalj. Där finns passkontroll, stora garage där fordon kunde granskas och till och med plockas i bitar. Ett garage där sjuktransporter och lik undersöktes och identifierades innan de kunde fortsätta resan från öst till väst.
Inne i gränskontrollen finns numera utställningar där föremål från gränspolisen visas, bisarra verktyg för att kontrollera mjöl- och sockerpåsar, flyktverktyg och autentiska filmer. Till och med storstilade planer på att förfina och modernisera övervakningen, ett arbete som var tänkt att inledas just när tiderna förändrades. Där finns en lista över alla som mördades under försöken att lämna sitt land och det är tusentals. Man vandrar omkring med en bitter smak i munnen, för bara 15 år sedan var där full aktivitet...

Vid Marienborn finns självklart vakttorn, med hur många strålkastare som helst, underjordiska gångar och gränssträckor som tidigare var minerade. Allt står kvar precis som när muren föll. Bland annat har ett officerskontor lämnats helt intakt. Det är ett prov på avancerad tristess. Ett fullständigt kalt rum med ett skrivbord, en telefon och en teleprinter. Inga gardiner, inga tavlor bara ett utnött stråk i korkmattan där officeren knallat fram och tillbaka.
Ett mycket talande dokument.
Bra att hela gränsstationen bevarats för eftervärlden. Men för övrigt hoppas jag att denna form av östtysk och militär funktionalism förpassats till tippen och då menar jag inte för återvinning utan för slutförvaring.

Debatt: Den östtyska funktionalismen