DEBATT: Den politiserade energin

Sådant som Sveriges klimat är borde vi så här års kunna unna oss en tids frihet från tankar på behovet av energi till bostäder, arbetsplatser och transportmedel. Men kanske är just varma och ljusa dagar rätta tillfället att tänka klart i en fråga där politiken i otillåtligt hög grad fjärmar sig från verkligheten.
Sverige behöver en energipolitik som tar hänsyn till ekonomi, miljö och nationell säkerhet. I stället har vi i alldeles för hög grad en politiserad energi. Visioner förs fram på tvärs mot vad som konkret sker och realistiskt kan ske. Det satsas på käpphästar som hejas fram av politiska och ekonomiska särintressen
Det är självklart att politiken, staten, ska främja forskning om energi, utan skygglappar för vare sig kärnkraft eller kogödsel. Historisk erfarenhet visar också att staten behövs vid stora energipolitiska skiften, som när vattenkraften och kärnkraften byggdes ut.

Det var en energiomställning som hette duga. Den blev avgörande för Sveriges ekonomiska utveckling och en bättre miljö. Kärnkraften är ju främsta förklaringen till att vårt oljeberoende minskade kraftigt under tio år från mitten av 1970-talet.
Strax före jul tillsatte Göran Persson en oljekommission av experter utanför politiken. Det var ett smart drag. Han tog frågan från ansvariga fackministrar och "lyfte den", in i sitt personliga "gröna folkhem". Persson har själv lett ett par expertsammankomster och inom kort väntas förslag.
Men vad kommer ut av det?

Bakgrunden, den praktiskt förda politiken, är ju ett mischmasch präglat av dubbelmoral (exemplen Vattenfall och kärnkraften) och satsning på förnybar energi - som inte skulle kunna finnas utan subventioner.
Perssons mål är ett oljeoberoende Sverige till år 2020. Kommissionens generalsekreterare Stefan Edman är mera modest: Vi ska göra så mycket vi kan på 15 år för att minska oljeberoendet, säger han.
Så mycket vi kan, så mycket som går - det är till inte förpliktande formuleringar.
Med de problem alliansen själv haft med energipolitiken kan det tyckas motiverat att hålla en låg profil. Men precis som man ska kunna säga när regeringen gör något bra så måste det fram i rampljuset när förnuft och pengar far all världens väg.

Samma dag som miljöminister Lena Sommestad kom med det positiva beskedet att Sverige ska samarbeta med miljöpionjären Kalifornien om att utveckla biogas höjdes på samma sida i Dagens Industri ett nödrop från Kenneth Eriksson på SCA. Han anser att det sätt på vilket regeringen genomför den beramade energiomställningen hotar jobben i skogsbygden - och hela Sveriges ekonomi. Skatter, gröna elcertifikat och subventioner gör att energiproducenter kan betala mycket mer för råvaran än skogsindustrin, Sveriges viktigaste industrigren. Produktionen av spånplattor är nästan utslagen och tryckpapper och till och med sågade trävaror är i farozonen.
SCA-chefen tycker inte vi ska elda upp värdefull industriråvara. När det gäller transportsektorn med dess oljeberoende vore det bättre att importera etanol från Brasilien än att krysta fram den i Sverige.
På tisdagen debatterade riksdagen "Förnybar el med gröna certifikat". Syftet är "att främja kostnadseffektiv produktion av förnybar el". Systemet infördes 2003 och ska nu förlängas till 2030.

Alliansen, utom centern var emot förslaget. Det har som befarats lett till krångel och onödigt högt elpris och extra subventionering av energislagen i systemet. Eftersom systemet finns föreslår (m), (fp) och (kd) en gradvis utfasning.
Det låter onekligen lite fegt och lite blekt. Men utfasning av dumheter är oändligt mycket bättre än att som regeringen fortsätta att göra fel.

Debatt: Den politiserade energin