Den punkterade regeringsbluffen
Socialdemokraterna tappar väljare. Mytbildningen och bluffmakeriet genomskådat? Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inget ovanligt i att det spretar åt olika håll här och var i de båda mätningarna. Desto mera entydig är den uppenbara socialdemokratiska tillbakagången, två-tre procentenheter ned till runt 34 procent. Den borgerliga Alliansen återtar ledningen med drygt 50 procent av väljarstödet mot vänsterkartellens cirka 46 procent.
Med 37 dagar kvar till valet känner sig Göran Perssons socialdemokrater gissningsvis något illa till mods, och det unnar man dem mer än gärna. För oppositionen är omsvängningen i opinionsläget onekligen mera uppiggande, förhoppningsvis till att utmana vänsterpolitiken med skarpare och bättre bitande, borgerliga vapen. Ingenting talar för att en offensiv för ett fundamentalt politiskt skifte inte kan hålla loppet ut. Det går att ge socialdemokraterna däng också på slutvarvet.
Finansministern målar ut det rådande ekonomiska läget i grälla färger. Högkonjunkturen grasserar så det dånar. Och ändå lyckas inte socialdemokraterna hålla nästan över vattnet. Det säger något om hur övertygande och trovärdig väljarna finner agitationen. Inte alls.
Makrostatistikens kosmetika klarar inte att dölja verkligheten, som ju är tillräckligt uppenbar för tillräckligt många. Man kan lura en del av folket en del av tiden, men man kan inte lura hela folket hela tiden, för att nu påminna om en lärdom av Abraham Lincoln.
Det hjälper inte långt med vare sig rekordartade tillväxtsiffror eller socialdemokratiska statsråds ständigt repeterade löften om att "nu kommer jobben", när det ändå inte blir mer än så. När jobben inte alls kommer.
För de gör ju inte det. "Jobben" är huvudsakligen Ams- utryckningar, för att frisera arbetslöshetssiffrorna. De nya, riktiga jobben är snarast undantagen som bekräftar regeln. Enligt även den officiella Ams-statistiken är det långt kvar till målet om fyra procents öppen arbetslöshet. Trots att Ams generaldirektör, den tidigare statssekreteraren och fackpampen Bo Bylund, skälls för socialdemokratisk valjobbare, som manipulerar siffrorna för regeringens räkning.
Och vem förvånas av det, när det samtidigt avslöjas att arbetsförmedlingarna trollar bort arbetslösa genom att transformera dem till arbetshandikappade och funktionshindrade? Eller att Ams Platsbank visar sig vara en förtäckt förmedling av svartjobb. Som Skatteverket jagar med blåslampa som ett led i den politiska kampanjverksamheten.
I själva verket är inte bara den officiella arbetsmarknadsstatistiken, utan hela arbetsmarknadspolitiken, en systematisk manipulation av verkligheten. Arbetslösheten är av helt andra och långt mer ödesdigra dimensioner än vad regeringen och dess fotfolk i byråkratin låter påskina. Och jobben att förmedla långt färre.
De flesta av landets medborgare har gissningsvis genomskådat dimridåerna av socialdemokratisk demagogi och agitation,
Lika lite lär de flesta i dag låta sig bedras av Göran Perssons och Pär Nuders gafflande om att för socialdemokraterna går "välfärden före skattesänkningar". De vet ju att de betalar världens högsta skatter för Perssons och Nuders välfärd.
Tillräckligt många skall bara dra de politiska slutsatserna. Ett och annat talar onekligen för att det är på väg att ske.