Efter sex år med den moderatledda regeringen har arbetslösheten ökat, i dag saknar runt 8 procent ett arbete och ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa. Bland IF Metalls medlemmar är arbetslösheten ännu högre. De som är arbetslösa har en tuff ekonomisk situation och bristen på insatser och utbildningsmöjligheter är påtaglig. Regeringen tycks stå utan svar på framtidens utmaningar när det gäller jobben.
Vi ser hur regeringen passivt har avstått från att rusta människor - och därmed Sverige - för framtiden. Under regeringens år vid makten har både arbetsmarknadsutbildningar och Komvux dragits ned. Det är allvarligt, både på kort och lång sikt.
När det handlar om att ta beslut som slår mot dem som drabbas har regeringen dock inte legat på latsidan. Ansvaret har lagts över på den enskilde. De försämringar som införts i a-kassan har slagit hårt mot de arbetslösa. Det är en medveten politik vi ser, byggd på en ideologisk övertygelse.
I Ekots lördagsintervju, den 8 september, svarade den moderate finansministern Anders Borg på frågan om a-kassan kunde komma att höjas nu. Svaret var nej. Trots rapporter om att fler och fler inte klarar sig på försäkringen som han har försämrat till den grad att det är ett undantag om någon får 80 procent i ersättning.
Senast i februari kunde man läsa illavarslande rapporter om att arbetslösa tvingas leva på socialbidrag. Två av tre utan jobb fick ingen ersättning från a-kassan, vilket var en fördubbling mot 2006. Fackförbunden har regelbundet lyft fram kritik och visat att det är en villfarelse att tro en arbetslös får 80 procent av sin tidigare lön i ersättning. Bland IF Metalls medlemmar är ofta ersättningen inte mer än 50-55 procent.
I Sverige har vi råd med varandra, vi behöver inte gräva djupa diken mellan varandra. Den som är stark i dag kan behöva stöd i morgon. Vi behöver inte pressa ned våra löner genom att ge andra så lite så att de tvingas att konkurrera med lägre löner. Borgs högerpolitik har inte satt den svenska modellen på grund ännu. Men han är på god väg.
Den som blir arbetslös behöver ha fokus på att hitta ett nytt jobb - inte våndas över om han eller hon kan betala hyran eller hur slantarna ska räcka till mat på bordet. Vi kräver att ersättningen i a-kassan höjs.
Om två år är det val. Då kan vi välja en regering som lyssnar och som vet hur vi kan ta gemensamt ansvar och nå gemensamma framgångar.