Den svenska modellen i själatåget
På krigsstigen. Arbetslöshetsminister Hans Karlsson försvarar de vanställda resterna av "den svenska modellen".Foto Gunnar Lundmark /SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den modell som rör arbetsmarknaden är ifrågasatt efter det att Vaxholmsfallet hamnat i EG-domstolen. Med regeringens goda minne mobbade byggfacket ut lettiska byggnadsarbetare från ett skolbygge i Vaxholm och drev deras arbetsgivare i konkurs, därför att denne inte böjde sig för kravet (fackets, inte de anställdas) att betala Stockholmslöner enligt svenskt kollektivavtal. Och nu kommer arbetslöshetsministern Hans Karlsson rentav stickande med stollehot om att Sveriges EU-medlemskap kan komma i gungning, om inte EU godkänner maktspråket.
Det goda i den svenska modellen går tillbaka till Saltsjöbadsavtalet från 1938, eller kanske till och med till storstrejken år 1909. Här rör det sig om frivilliga avtal mellan arbetsmarknadens parter, i stället för statlig styrning av lönebildningen. Den ursprungliga uppgörelsen rörde fackets rätt att organisera arbetare mot att i gengäld garantera arbetsfred. Strejker reglerades och fick endast förekomma efter det att varsel lagts.
Under 1970-talet naggades denna modell i kanten då LO gick till den socialdemokratiska regeringen och beställde särskilda lagar för att få övertaget på arbetsmarknaden. Sedan dess har staten i avgörande grad reglerat genom lagstiftning till fackets fördel, trots allt tal om att "parterna skall sköta sitt ifred".
Med den inre marknaden inom EU och konkurrens inom olika tjänster har den svenska modellen med kollektivavtal kommit att bli ifrågasatt. Måste svenska kollektivavtal gälla för tjänster utförda i Sverige, eller räcker det om det finns avtal i företagets hemland, exempelvis Lettland? Det är den frågan som EG-domstolen ska avgöra.
Den svenska regeringen har lämnat in en skrivelse om saken och hävdar att strejkrätten, och därmed svenska kollektivavtal, tar över den fria rörligheten. Det argumentet förklarar inte varför en svensk industriarbetare måste konkurrera med utländska varuproducenter, medan hans byggkollega skall ha särskilda privilegier. Det förklarar inte heller varför import av prefabricerade baracker är i sin ordning, medan samma barack ihopsatt i Sverige inte kan accepteras.
EG-domstolens kommande utslag får återverkningar, i Sverige liksom i övriga EU. Ytterst handlar det om varje medborgares rätt gentemot nationella särintressen. De senare står mycket starka i dagens Europa.
Den andra delen av "svenska modellen" handlar om välfärdssystemen, där höga skatter och höga bidrag skall vara en garant för alla människors trygghet. Den modellen har också sina brister, som att det lönar sig dåligt att arbeta och att de människor som aldrig kvalificerat sig för systemen har en betydligt sämre trygghet än vad regeringen vill låtsas om.
Just nu går det bra för Sverige. Finansminister Pär Nuder jublar över engångsintäkter till staten men har märkvärdigt svårt att förklara varför staten måste låna pengar i högkonjunktur och varför fler arbetsföra än någonsin tidigare står utan jobb.
"Den svenska modellen" bygger på att människor arbetar, men gör det samtidigt olönsamt för många att arbeta. Därmed vacklar modellen under sin egen tyngd. Trygghet är inte gratis, även om politiska profitörer försöker slå i folk att det är så.