I ledarartikeln den 25 maj sjunger skribenten tillväxtens lov utan att ställa de nödvändiga frågorna varför och varthän - en tillväxtens konsekvensbeskrivning alltså. Ställer man och besvarar dessa frågor kommer tillväxten i en helt annan dager, men det är ytterst få som ens gör ett försök, tvärsom, tillväxten tilldelas ett odiskutabelt egenvärde och på så sätt blir tillväxt för tillväxtens egen skull den enda och självklara lösningen på individers och jordens försörjningsproblem, och felet i resonemang av den typen torde vara uppenbara för var och en.
Den mest uppenbara bristen i tillväxtresonemanget är att vi människor faktiskt bor på och är hänvisade till en enda planet med de begränsningar i fråga om nödvändiga resurser det innebär. Vatten eller olja eller vad det än må vara så kan detta faktiska förhållande inte vara obekant för skribenten, men kanske att resonemanget i sin nakna hänsynslöshet låter som så att vi som har pengar och makt har rätt att ta för oss så mycket av resurserna vi vill och de som saknar pengar och makt får skylla sig själva att de låtit sig födas i fel land!
Vart tar då FN-stadgans passus om människors lika värde vägen?
Vi tror nu inte de aktivt tänker på detta sätt men så blir resultatet.
I rubriken står att tillväxten är tvångsmässig och så är faktiskt fallet, vi har skapat och använder oss av ett penningsystem som har ett inbyggt allvarligt systemfel som innebär att en stadig tillväxt är nödvändig för att bibehålla samhällelig stabilitet. Analyseras förhållandet visar det sig dock att det egentligen inte är samhällsstabiliteten som kräver tillväxten utan det är penningsystemets stabilitet det är frågan om. Men i och med att vi inte har något reservsystem att ta till så faller även samhällsstabiliteten om penningsystemet fallerar, därav de nödvändiga räddningsaktionerna när stora banker vacklar.
Systemfelet är att alla pengar är lånade av några som har överskott samt att pengarna är räntebelastade, räntor som betalas till utlånarna som på så sätt år efter år får allt större summor att låna ut, vilket de också gör, och eftersom det finns ett samband mellan mängden pengar och värdet av varor och tjänster tvingas produktionen öka takten för att hålla jämna steg.
Det är detta som ger tvånget och vill inte konsumenterna göra sin plikt och konsumera i samma takt tas reklamverktyget fram vilket vi lätt ser i våra brevlådor.
Det är alltså ingen individ eller grupp som gör något fel, alla följer regelboken, det är systemet det är fel på, men det finns många som tjänar och tjänar oerhört mycket på systemet och av det skälet inte vill inse att en radikal ändring är av nöden om inte vår jord ska förödas, och det är väl bland dem vi ska söka VT:s ledarskribent.
Dessutom, något verkligt behov av allt det som produceras kan väl ingen påstå att det finns, det produceras och konsumeras och forslas till tippen i ett allt hastigare flöde, allt för att hålla den heliga tillväxten vid liv.