Det är illa nog, anser jag, att en människa på flykt ska betraktas som illegal. Ofta är denne på flykt från krig, terror, våld och förföljelse i sitt hemland utan möjlighet att återvända. Att ett demokratiskt styrt land med resurser kan ta sig rätten att betrakta en människas existens som illegal är för mig helt verklighetsfrånvänt. Vidare väljer nu Per-Olof Henningsson och Sverigedemokraterna att betrakta dessa som kriminella, vilket ger en skymt av den människosyn som råder hos partiet. Det som är problemet, menar Per-Olof, är att papperslösa flyktingar får en chans till akut hälso- och sjukvård samt akut tandläkarvård utan att riskera att bli utvisad till sitt hemland där en säker död ofta väntar. Riksdagsbeslutet från den första juli 2013 gäller endast hälso- och sjukvård samt tandvård i akuta fall eller i de fall där en måttlig fördröjning kan ge allvarliga följder för den enskildes hälsa. Undantaget är papperslösa barn under 18 år som har samma rätt som bofasta barn.
Hade den låga garantipensionen varit Per-Olof bekymmer, då hade argumentationen kunnat ske på ett annat sätt. Då hade Per-Olof kanske lagt fram ett konstruktivt förslag på hur situationen för pensionärer med garantipension hade kunnat förändras.
Nej, det viktiga för Sverigedemokraterna är att påtala det kriminella i en människas existens vars enda brott är att befinna sig på flykt, och neka denne rätten att söka akutvård. Men så kommer uttalandet också från ett parti som i sitt principprogram anser sig ha rätten att bestämma vem som ska få kalla sig svensk och vem som inte ska få det. Sverigedemokraterna anser sig också ha rätten att bestämma att vissa människor ska få exkluderas från demokratin – vilket om något avslöjar Sverigedemokraternas antidemokratiska anda. För om ärligheten varar längst, så är jag ärlig när jag säger att de bruna skjortorna lyser igenom varenda klädesplagg som Sverigedemokraterna beklär sig med. Är det något som borde betraktas som kriminellt så är det antidemokrati.