Det behövs barnperspektiv på föräldraförsäkringen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men jag önskar en mer nyanserad bild av effekterna av föräldraförsäkringen. För det finns förvisso såväl positiva som negativa sidor.
Det finns skäl att efterlysa barnen i debatten.
Det finns en likhet mellan dagens debatt och den som Alva Myrdal förde för mer än femtio år sedan. Kvinnans befrielse var huvudmålet och barn betraktades som störande moment, som ett hinder i den frigörelsen. Eller som socialdemokratiska kvinnoförbundet uttrycker det i skriften ?Familjen i framtiden?, där man säger att ?kvinnans vård av barnen blir en minuspost på hennes konto?. Där står också: ?Det är vår mening att samhället på sikt måste stå för alla barnkostnader? och ?Vi kräver att underhållsplikten gentemot barnen från föräldrarnas sida avvecklas.?
Synen på barn är att de är en belastning och att samhällets åtgärder skall gå ut på att minska denna belastning. Diskussionen är långt ifrån den FN-deklaration som uppmanar staterna att stödja familjerna i den viktiga uppgiften att vårda och fostra sina barn. Det gäller inte bara om barnen tillbringar sina dagar på dagis utan också när barnen vårdas i det egna hemmet av föräldrarna.
Beslut efter beslut har tagits i Alva Myrdals anda. Teorin var och är att människans värde direkt är kopplat till hennes produktiva arbetsinsats. Därför finns i boken ?Kris i befolkningsfrågan? ett synsätt när det gäller arbete i det egna hemmet som inte borde förvåna. Alva Myrdal skriver till exempel: ?Det finns tydligen inom det husliga arbetet fortfarande möjligheter för klena, imbecilla, indolenta och ambitionslösa och i övrigt mindre väl rustade individer att stanna hemma och dra sig fram...?
Alldeles självklart menas i dessa sammanhang att produktiv arbetsinsats kan vara vård av barn, bara den inte äger rum i det egna hemmet och det handlar om egna barn. Vård av andras barn i det egna hemmet går bra. Då är det en produktiv arbetsinsats med lön och pensionspoäng. Men vid vård av egna barn i egna hemmet betraktas man som klen, imbecill, indolent&
Hur har då barnen påverkats av denna samhällsomvandling? Och vad vet vi om vid vilken ålder det är ?lagom? för barn att eventuellt börja umgås med andra barn på dagis. Det verkar som om bästa tidpunkten väl följer föräldraförsäkringen utbyggnad. Skulle nu delad föräldraförsäkring enligt isländsk modell gå igenom finns en risk att bara halva försäkringstiden kan användas. Det innebär att barn skall börja på dagis vid sex, sju månaders ålder och, naturligtvis, att en så fundamental sak som amningen måste avbrytas. I den ovan nämnda skriften kräver också s-kvinnorna att behovet av barnomsorg täcks av samhället från just sex månaders ålder.
I debatten om föräldraförsäkringen är det svårt att hitta en ordentlig utvärdering av effekten för barnen. Däremot duggar varningstecken tätt. Vi ser att barngrupperna på dagis, inte minst efter max-taxans införande, blir större och större, vistelsetiden för barnen har blivit längre, ljudnivåerna är besvärande. Barns tid med föräldrarna minskar, vi läser om barndepressioner, och om barn med skadlig fetma. Ja, eländeskatalogen kan göras lång. Vi läser om föräldrar som inte har tid att ha semester tillsammans med sina barn och om barn som har betydligt mycket längre tid på dagis än vuxna har på sina jobb.
Min slutsats är att vi måste i betydligt mycket större utsträckning diskutera föräldraförsäkringen i ljuset av barnens behov . De är vad som i lagstiftningssammanhang brukar kallas för ?svagaste part? och därför skall deras behov väga tyngst. (SNB)
DEBATT
Inger René är riksdagsledamot för moderaterna.
Inger René är riksdagsledamot för moderaterna.