Det behövs en mer aktiv utrikespolitik
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En mer aktiv Europapolitik är nödvändig. Europasamarbetets framgång är avhängigt den ekonomiska tillväxten i unionen och den framtida säkerheten i Europa och dess omgivning. Sverige måste därför fortsatt verka för utvidgningen och aktivt verka för ett EU som koncentrerar sig på färre och genuint gränsöverskridande uppgifter.
Vi vill skapa ett Östersjösamarbete med konkret innehåll. Östersjöregionen kan göras till Europas starkaste och mest dynamiska tillväxtområde. Det kräver att samarbetet kring handel och företagande stärks och att gränshinder rivs för både människor, varor och tjänster. Sverige bör agera pådrivande för en växande nordisk-baltisk arbetsmarknad. Dessutom är en vidareutveckling av samarbetet kring miljöproblem, organiserad brottslighet och icke-spridning nödvändig.
Det är viktigt att Ryssland känner sig tryggt inom sina egna gränser, men Sverige kan inte acceptera en politik som negativt påverkar utvecklingen i grannstaterna såsom energileveranser som påtryckningsmedel. De omfattande övergreppen mot civilbefolkningen i Tjetjenien måste upphöra. Sverige ska vara pådrivande för att EU ska utveckla en konsekvent och sammanhållen strategi mot Ryssland för att landet ska efterleva demokratiska principer och öppenhet.
Sverige har dessutom ett ansvar att bidra till frihet, fred och välståndsutveckling i konfliktdrabbade och fattiga länder. För Sverige är det en moralisk fråga som handlar om att stödja utsatta människor. Det krävs en nationell strategi som fastlägger hur Sverige ska kunna stärka sin roll inom internationella operationer. Målet bör vara att Sverige ska ha 2 000 kvinnor och män i utlandstjänst.
Om Sverige ska göra anspråk på att vara en ledande nation inom biståndet måste vi våga tänka nytt. Kvaliteten och arbetsformerna inom det svenska biståndet måste förbättras och biståndet mellan EU-länderna samordnas. Kraven på insatser för demokrati, säkerhet och ekonomisk tillväxt måste bli tydliga och fattigdomsbekämpning i Afrika ges ökad fokus.
Sveriges internationella engagemang ska tydligt vägledas av att demokrati och rättsstat sätts i centrum och att säkerhet och utveckling går hand i hand. Sverige bör i EU och FN verka för ett fastare och förpliktande samarbete gällande de mänskliga rättigheterna och demokrati. I exempelvis Afrika skulle Europarådet med sina normer och domstol kunna tjäna som förebild för ett råd för mänskliga rättigheter. Särskilda resurser behöver avsättas för demokratistöd till länder som inlett en transitionsprocess.
FN behövs som forum för dialog om globala frågor. Men FN behöver förbättras och förstärkas. Sverige måste aktivt bidra till denna process, inte minst kring nedrustning och ickespridning. Det är även av yttersta vikt att Sverige och andra stater som starkt värnar om de mänskliga rättigheterna arbetar hårt för att försäkra att det nya MR-rådet i FN får ett tydligt mandat och leder till en verklig förändring.
De totala utsläppen av växthusgaser i världen måste minska för att undvika oacceptabla klimatförändringar. Kyotoprotokollet är bara en början. Sverige bör även vara pådrivande för att på EU-nivå och internationellt upprätta gemensamma regler för handel med utsläppsrätter av kväveoxider. Östersjön bör bli ett pilotområde för en ny gemensam förvaltningsstrategi för att skydda den marina miljön.
Det behövs kapacitet att tänka nytt och blicka framåt för att aktivt kunna bidra till att lösa internationella problem. Det måste finnas en hög beredskap att investera tid, pengar och kraft på områden som har central betydelse för Sveriges framtid och för en fredlig och stabil utveckling i världen. (SNB)
dEBATT
Gunilla Carlsson är riksdagsledamot för moderaterna. Cecilia Malmström är Europaparlamentariker för folkpartiet. Anders Wijkman är Europaparlamentariker för kristdemokraterna. Agne Hansson är riksdagsledamot för centerpartiet.