DEBATT: Det behövs en översyn av skolan

Nils Westberg är före detta skoldirektör i Västerviks kommun.I början av ett nytt läsår finns det all anledning att se tillbaka, ta lärdom av tidigare års verksamhet. Aktuell forskning visar dock att det finns problem för en verklig skolutveckling, såväl i en skola som i en kommun om enbart gårdagen får styra dagens och morgondagens verksamhet. Skolforskaren Åke Isling, nu avliden, myntade begreppet "Skolan pedagogiska arv" när han sökte förklaring till det svåra att få skolan att följa med övrig samhällsutveckling. Mången, såväl politiker som förälder, anser nämligen att skolan ska vara som den alltid varit, såväl i en kommun som på centralt håll.
En som var medveten om detta problem var Överumsbon Edvin Nilsson, själv framsprungen ur det fackliga förtroendearbetet på Överums bruk. Han hade upplevt mycket av världen utanför brukets väggar och skaffat sig en behövlig distans till vardagen, inte minst som musiker i unga år men även genom självstudier av olika slag och givetvis som landstingsman. Viktigt var därför att han även kunde skilja mellan politiska uppgifter och verksamheten i till exempel skolor, att visa verklig respekt för de professionella.
"Nog går de an med de borgerlige - men mörkmännen i mitt eget parti är helt omöjlige" var en ofta förekommande kommentar från hans sida när vi samspråkade om motståndet att försöka stimulera skolutvecklingen i den nybildade storkommunen Västervik. Edvin Nilsson hade blivit skolstyrelsens ordförande i den nya storkommunen och jag hade efter övertalning av honom sökt och sedan utnämnts till skoldirektör och tillträtt tjänsten den 1 december 1971.

Hur skulle Edvin ha sagt i dag kan man undra? För egen del tror jag att han sagt samma sak som för trettio år sedan. Skillnaden är nu att mörkmännen/mörkkvinnorna hos socialdemokraterna och även inom andra partier trätt fram och blivit synliga sedan Edvin Nilsson avlidit alltför tidigt. Behovet av egen makt, att "sätta sig" på dem som arbetar i skolan och inte lita på dem utan vilja spela "överlärare" har blivit än tydligare. Ett auktoritärt synsätt, långt ifrån skollagens demokratiska intentioner och som inte stimulerar en nödvändig skolutveckling utan istället liknar forntida brukspatroners sätt att agera mot "underlydande" - de "underställdas tyranni" kallas detta av en del arbetslivsforskare.
Framåtblickande svenska forskare inom skolans värld, ofta med erfarenheter utanför skolan, har samma inställning som jag alltid haft. Kontroll leder inte till utveckling, något som är en självklarhet för verksamhet i arbetslivet utanför skolan. Skolforskaren Hans-Åke Scharp vid Karlstad universitet konstaterade förra året att medarbetarnas inre motivation är en viktigare utgångspunkt för skolutveckling än kontroll utifrån - "hotivation" (= cockpit). Professor Mats Ekholm i Karlstad, under en period chef för Skolverket och därefter ansvarig för uppbyggnaden av den nya "Myndigheten för skolutveckling", framförde nyligen att Skolverkets inspektion av kommuner och skolor inte stödjer en skolutveckling. Professor Mikael Alexandersson har påtalade i våras att det saknas verklig skolforskning i Sverige som belyser verksamheten i en vanlig skola och klass. Det är närmast en fråga av ekonomisk art - verklig kvalitativ forskning i form av till exempel klassrumsstudier kostar mer än vad som i dag görs i form av enkäter med mera, till exempel hur cockpit använts i Västerviks kommun. Internationella jämförelser, där våra ekonomiska satsningar inte på något sätt motsvaras av de pedagogiska resultat som uppnås, styrker kritiken mot dagens svenska skola.

Inför det nya läsåret är det viktigt att man verkligen tar sig en funderare över vad som verkligen behövs. En sak är klar - en politisk socialdemokratisk ledning av skolan i Västervik är inte något att sträva efter - då är det "mörkmännen/mörkkvinnorna" som ånyo tar makten. Några exempel på deras missbruk. Det var dåvarande centerpartistiske kommunalrådet Gösta Johnzons resoluta ingripande som tillsammans med föräldrarnas agerande fick dåvarande skolöverstyrelsens stöd så att högstadieskolan i Ankarsrum kunde byggas. Att man i valdebatt från socialdemokratiskt håll senare vill ta åt sig äran var en ren historieförfalskning. Utan nuvarande moderata kommunalrådet Harald Hjalmarssons resoluta stöd åt det lokala engagemanget för några år sedan hade den samordnade och åldersblandade verksamheten vid den pedagogiskt framåtblickade Kvännarens förskola-skola slagits sönder av främst administrativa prestigeskäl.
Det är de som arbetar i skolan - lärare och elever samt och rektorer - som står för skolutveckling, givetvis med föräldrarnas och politikernas stöd. Den kan inte tryckas på uppifrån men måste ges förutsättningar av politikerna och den centrala administrationen. Det gäller såväl personellt som ekonomiskt. Den för såväl dagens som morgondagens samhälle viktiga skolutvecklingen måste därför prioriteras av ansvariga skolpolitiker. Främst behövs en översyn av hur verksamheten bedrivs i dag och tillvaratagande av tidigare gjorda erfarenheter ur ett lärare-elevperspektiv. Men det är inte en lätt uppgift - det finns tyvärr även sådana som missbrukar lämnat förtroende för att skaffa sig egen makt. Ett öppet, medvetet och demokratiskt arbetssätt som skollagen föreskriver är därför en viktig förutsättning vid en för skolans viktiga framtid nödvändig översyn i Västerviks kommun.

Debatt: Det behövs en översyn av skolan