Det borgerliga samhällsidealet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fortfarande spökar den svenska tendensen att se borgerlighet som en negation av det socialdemokratiska snarare än något substantiellt i sig.
Men naturligtvis finns det också en sorts borgerlig ideologi. En som alla partier i alliansen ytterst grundar sina program på, och som är stark i sig själv oavsett tillfälliga opinionsvindar.
Denna borgerliga ideologi avvisar såväl vänsterns centralistiska enhetsstat, inom vilken likhet sätts före frihet, som den avvisar en nyliberal övertolkning av frihet, där alla gränser och plikter underkastas individens tillfälliga tycke.
Båda dessa rörelser leder nämligen till det borgerliga samhällets motsats: det standardiserade massamhälle där den enskilde individen bara är en anonym punkt i ett stort gråraster, rotlös irrandes med ett uppblåst jag som kompensation för förlorade sammanhang.
Mot detta ställer borgerligheten de värden det goda samhället måste vila på: familjens integritet, rättsstatens okränkbarhet och den marknadsliberalism utan vilken inget samhälle kan sägas vara fritt.
Men det är ju också mer, sådant som inte ryms på plakaten.
Det borgerliga samhället är ett samhälle med olika auktoriteter, var och en i sin egen rätt. Det är ett samhälle där religionen lever och verkar som en självständig kraft, liksom universitetsväsendet, liksom domstolarna, liksom konsten. Dessa olika sfärer har sina egna logiker och principer, och hindrar med sin blotta självständighet den politiska makten att välla över sina bräddar.
Den borgerlige erkänner det osynliga. Traditioner har ett värde även om vi inte kan väga och vikta dem. Moralen är giltig även om vi inte kan leda den i bevis. Normer, seder och institutioner är inte förkastliga för att de till synes är onyttiga; det finns en anledning till att de har uppstått även om de trasslar till det för moderna samhällsingenjörer.
Den borgerliga värnar de små sammanhangen och de små gemenskaperna. Och där ingår respekten för det lilla, det vardagliga och det helt enkelt normala. I det borgerliga samhället står den enskildes värdighet i centrum, som det absoluta mått mot vilken alla ideologer måste väga sina anspråk.
Partierna i den borgerliga alliansen har valt att vara strategiska framför att vara ideologiska inför valet 2006. Och det är bra, för de är skickliga på det.
Men tänk om någon kunde påminna om de egentliga borgerliga idealen åtminstone någon gång under valrörelsen sista flämtande skede.
Kolumnen
Fredrik Haage är ny chefredaktör för Svenska Nyhetsbyrån. Han kommer närmast från ledarredaktionen på Östgötacorrespondenten i Linköping.