Det naiva vindkraftskramandet
Kraftkälla på marginalen. Vindkraften kan aldrig ersätta kärnkraften. Foto: Sven-Olof Ahlgren/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De båda artikelförfattarna har olika fokus i sin kritik. De spänner från det extrema kärnkraftsmotståndet och vindkraftsförespråkandet till uppfattningen att kärnkraften är "troligen oundviklig".
Så kan man naturligtvis beskriva läget. Västerviks-Tidningen föredrar att konstatera att kärnkraften är nödvändig för att den svenska kraftförsörjningen ska fungera. Och gör den inte det, ja då kollapsar industrin.
Den svenska kraftförsörjningen bygger på vattenkraft och kärnkraft, som står för ungefär 45 procent vardera. Resten kommer bland annat från förbränning av fossila bränslen i värmekraftverk. Vindkraften - som alltså Bernhard och många andra anser ska kunna ersätta kärnkraften - svarar för ett par tiondelar av en procent.
En enkel matematisk operation ger vid handen att om hälften av kärnkraften ska ersättas med vindkraft så innebär det att vi måste bygga minst 30 000 vindkraftverk, givet den effekt dagens vindkraftverk har. Det blir en vindmölla var fyrahundrade meter längs hela den svenska fastlandskusten. Vill Bernhard ha det så?
Båda författarna vänder sig mot ledarens konstaterande att varje vindkraftverk behöver ett konventionellt kraftverk bredvid för att täcka upp för produktionsbortfall. Göte Niklasson går till och med så långt att han påstår att detta konstaterande är lögnaktigt.
Men i själva verket bekräftar både Jan-Olov Bernhard och Göte Niklasson ledarens konstaterande, fast de tycks helt omedvetna om det.
Bernhard skriver: "Den komplettering som därutöver kan behövas har vi redan i de befintliga vattenmagasinen. När det blåser bra sparas vatten i magasinen för att nyttjas senare när behov uppstår." Och Niklasson: "när det blåser och vindkraftverken ger effekt, kan andra kraftverk reglera ner sin effekt." Och "Om man bygger fler vindkraftverk, där det blåser bra, innebär det, att man kan spara mer vatten när det blåser."
Ja, just det! Vindkraften är inte pålitlig, den är inte "prima kraft" som fackfolk säger. När vindkraftverken inte ger någon effekt måste andra kraftkällor användas, vilket var precis vad som konstaterades i ledaren. Och då måste dessa andra kraftkällor finnas.
Visst har elsystemet, som Niklasson konstaterar, beredskap för att balansera sådana variationer, men ett system som i väsentligt högre grad än i dag byggde på väderberoende kraftkällor skulle förlora den beredskapen.
Vindkraften är osäker och ineffektiv, man vet aldrig om man har den eller inte. Den bygger på teknik som i princip varit färdigutvecklad i hundratals - ja, tusentals - år. Naturlagarna sätter gränser som inte ens miljöpartiet rår på, och om effektiviteten kan pressas ytterligare är det enbart marginellt.
Det finns heller ingen som helst indikation att det skyhöga priset skulle kunna väsentligt minskas.
Argumentet att kärnkraften är så dyr att försäkra, att ingen skulle investera i den om inte staten stod för försäkringskostnaderna förekommer ofta. Kanske är det så, men förmodligen inte. Frågan är mest av teoretiskt intresse; om det argumentet blev utslagsgivande skulle i princip alla offentliga transfereringssystem få avskaffas.
Därför är det extra märkligt när det argumentet anförs av en miljöpartist. Är Jan-Olov Bernhard också beredd att kräva att statens subvention av vindkraftsbyggen upphör?
Vi ska fortsätta att forska om förnyelsebara energikällor - det är viktigt för framtiden. Men vindkraften är en återvändsgränd och ju fortare politikerna inser det desto bättre.