"Det svarta fåret i Alliansen"
Skarpaste kritikern. Centerns ungdomsförbunds ordförande Fredrick Federley skåpar ut moderpartiets uppgörelse med socialdemokraterna och kommunisterna.Foto: Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Det är sorgligt att centerpartiet nu stänger dörren för en borgerlig energiuppgörelse", utbrister han. "Det riskerar att bli ett dyrköpt inflytande partiet har köpt sig där centerpartiet återigen framstår som det svarta fåret i Allians för Sverige."
Det är lätt att förstå den besvikelse och frustration Federley ger uttryck för. Det är ju han som gått i spetsen för centerns liberalisering på sistone. Och så detta bakslag, som dessutom väl var det sämsta som kunde hända vad energipolitiken anbelangar.
Nu fortsätter det utefter den gamla rödgröna kursen. Den svenska energimarknaden är tyvärr inte så mycket marknad. Ryckighet och osäkerhet leder till minskade investeringar och kanske ännu färre industrijobb i Sverige.
Samtidigt gör eljättarna kraftiga vinster, framför allt staten, som dessutom drar in gigantiska belopp från hushållen i form av olika energiskatter, certifikatsavgifter och moms. Energiminister Mona Sahlins poserande som elkonsumenternas välgörare är ett plågsamt hyckleri.
Det finns i huvudsak tre alternativ att välja mellan. Det första är att låta det rulla på utan att göra något. Det andra är att återreglera, eller nyreglera för att gynna vissa intressen. Det tredje alternativet är att politiken retirerar och verkligen låter marknadskrafterna få spelrum. Då skulle elpriset bättre spegla efterfrågan, samtidigt som det skulle öppna för nya aktörer eller nyproduktion.
Tyvärr tycks stödet svikta för ett mer marknadsmässigt förhållningssätt inom energisektorn. 1970-talets gamla tänkande med centrala begrepp som "försörjning" och "produktion" lever kvar. Den nya, milt sagt märkliga energiöverenskommelsen visar att 70-talet fortfarande lever.
De tre antikärnkraftspartierna drev fram den helt befängda nedläggningen av Barsebäck. Det var då det. Men då ingick inte centern i någon borgerlig allians, och Olof Johansson spökade fortfarande över centerpartiets politiska vägval. Men att nu samarbeta med kommunisterna och regeringen för att hitta på energipolitiska mål som sträcker sig bortåt 50 år fram i tiden, är på gränsen till ofattbart. När det blir dags att gå i mål kommer målen att visa sig precis lika meningslösa och huvudlösa som 80-talets folkomröstning ter sig i dag. Frågan är hur den borgerliga alliansen skall kunna tas på allvar.
Med en blocköverskridande energipolitik av sämsta sort och industriledare som för egen del vill utverka favörer, sitter andra intressen trångt. Som inom all politik och ekonomi är det uppenbart vad man ser, men lika uppenbart att det finns något man inte ser. Som nu när både statsminister Göran Persson vill reglera mer och Sverker Martin-Löf från pappersmassejätten SCA vill ha politiskt fixade priser, för att hans företag skall kunna köpa elen billigt.
Om staten kommenderar hur elektricitet skall produceras, blir det dyrare än om marknaden får sköta omställningen. Om industrin kan beställa låga elpriser, sker det också på bekostnad av andra. Reglera och underminera.